1Sedan de hade fört Guds ark ditin, ställde de den i tältet som David hade slagit upp åt den, och framburo därefter brännoffer och tackoffer inför Guds ansikte. 2När David hade offrat brännoffret och tackoffret, välsignade han folket i HERRENS namn. 3Och åt var och en av alla israeliterna, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, ett stycke kött och en druvkaka. 4Och han förordnade vissa leviter till att göra tjänst inför HERRENS ark, för att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud: 5Asaf såsom anförare, näst efter honom Sakarja, och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle slå cymbaler. 6Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle beständigt stå med sina trumpeter framför Guds förbundsark. 7På den dagen var det som David först fastställde den ordningen att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta sätt: 8»Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken. 9Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under. 10Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN. 11Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt. 12Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar, 13I Israels, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda. 14Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar. 15Tänken evinnerligen på hans förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat, 16på det förbund han slöt med Abraham och på hans ed till Isak. 17Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund; 18han sade: 'Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.' 19Då voren I ännu en liten hop, I voren ringa och främlingar därinne. 20Och de vandrade åstad ifrån folk till folk ifrån ett rike bort till ett annat. 21Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull: 22'Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.' 23Sjungen till HERRENS ära, alla länder, båden glädje var dag, förkunnen hans frälsning. 24Förtäljen bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under. 25Ty stor är HERREN och högt lovad, och fruktansvärd är han mer än alla gudar. 26Ty folkens alla gudar äro avgudar, men HERREN är den som har gjort himmelen. 27Majestät och härlighet äro inför hans ansikte, makt och fröjd i hans boning. 28Given åt HERREN, I folkens släkter, given åt HERREN ära och makt; 29given åt HERREN hans namns ära, bären fram skänker och kommen inför hans ansikte, tillbedjen HERREN i helig skrud. 30Bäven för hans ansikte, alla länder; se, jordkretsen står fast och vacklar icke. 31Himmelen vare glad, och jorden fröjde sig, och bland hedningarna säge man: 'HERREN är nu konung!' 32Havet bruse och allt vad däri är, marken glädje sig och allt som är därpå; 33ja, då juble skogens träd inför HERREN, ty han kommer för att döma jorden. 34Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen, 35och sägen: 'Fräls oss, du vår frälsnings Gud, församla oss och rädda oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.' 36Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet!» Och allt folket sade: »Amen», och lovade HERREN. 37Och han gav där, inför HERRENS förbundsark, åt Asaf och hans bröder uppdraget att beständigt göra tjänst inför arken, var dag med de för den dagen bestämda sysslorna. 38Men Obed-Edom och deras bröder voro sextioåtta; och Obed-Edom, Jedituns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare. 39Och prästen Sadok och hans bröder, prästerna, anställde han inför HERRENS tabernakel, på offerhöjden i Gibeon, 40för att de beständigt skulle offra åt HERREN brännoffer på brännoffersaltaret, morgon och afton, och göra allt vad som var föreskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit åt Israel; 41och jämte dem Heman och Jedutun och de övriga namngivna utvalda, på det att de skulle tacka HERREN, därför att hans nåd varar evinnerligen. 42Och hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, så ock andra instrumenter som hörde till gudstjänsten. Och Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare. 43Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David vände om för att hälsa sitt husfolk.