1Bliven alltså Guds efterföljare, såsom hans älskade barn, 2och vandren i kärlek, såsom Kristus älskade eder och utgav sig själv för oss till en gåva och ett offer, »Gud till en välbehaglig lukt». Paulus' brev till efesierna, 5 Kapitlet Förmaningar att undfly mörkrets gärningar och vandra såsom ljusets barn. Äkta makars plikter mot varandra. 3Men otukt och orenhet, av vad slag det vara må, och girighet skolen I, såsom det anstår heliga, icke ens låta nämnas bland eder, 4ej heller ohöviskt väsende och dåraktigt tal och gyckel; sådant är otillbörligt. Låten fastmer tacksägelse höras. 5Ty det bören I veta, och det insen I också själva, att ingen otuktig eller oren människa har arvedel i Kristi och Guds rike, ej heller någon girig, ty en sådan är en avgudadyrkare. 6Låten ingen bedraga eder med tomma ord; ty för sådana synder kommer Guds vrede över de ohörsamma. 7Haven alltså ingen del i sådant. 8I voren ju förut mörker, men nu ären I ljus i Herren; vandren då såsom ljusets barn. 9Ty ljusets frukt består i allt vad godhet och rättfärdighet och sanning är. 10Ja, vandren så, i det att I pröven vad som är välbehagligt för Herren. 11Och haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva någon frukt, utan avslöjen dem fastmer. 12Vad av sådana människor i hemlighet förövas, därom är det skamligt till och med att tala; 13men alltsammans bliver uppenbart, när det avslöjas genom ljuset. Ty varhelst något bliver uppenbart, där är ljus. 14Därför heter det: »Vakna upp, du som sover, och stå upp ifrån de döda, så skall Kristus lysa fram för dig.» 15Sen därför noga till, huru I vandren: att I vandren icke såsom ovisa människor, utan såsom visa; 16och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle. Ty tiden är ond. 17Varen alltså icke oförståndiga, utan förstån vad som är Herrens vilja. 18Och dricken eder icke druckna av vin; ty därav kommer ett oskickligt leverne. Låten eder fastmer uppfyllas av ande, 19och talen till varandra i psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen och spelen till Herrens ära i edra hjärtan, 20och tacken alltid Gud och Fadern för allt, i vår Herres, Jesu Kristi, namn. 21Underordnen eder varandra i Kristi fruktan. 22I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I underordnen eder Herren; 23ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är församlingens huvud, han som ock är denna sin kropps Frälsare. 24Ja, såsom församlingen underordnar sig Kristus, så skola ock hustrurna i allt underordna sig sina män. 25I män, älsken edra hustrur, såsom Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne 26till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet. 27Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig. 28På samma sätt äro männen pliktiga att älska sina hustrur, då dessa ju äro deras egna kroppar; den som älskar sin hustru, han älskar sig själv. 29Ingen har någonsin hatat sitt eget kött; i stället när och omhuldar man det, såsom Kristus gör med församlingen, 30eftersom vi äro lemmar av hans kropp. 31»Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött.» -- 32Den hemlighet som ligger häri är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och församlingen. 33Dock gäller också om eder att var och en skall älska sin hustru såsom sig själv; men hustrun å sin sida skall visa sin man vördnad.