1Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade: 2Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig? 3Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt? 4Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms? 5Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände? 6Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder. 7Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd. 8För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri, 9men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade. 10Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck. 11ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig. 12I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta; 13därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet? 14Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.» 15Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram, 16de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort, 17de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem? 18Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig! 19De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem: 20»Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.» 21Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till. 22Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta. 23Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda. 24Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar, 25så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig. 26Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud. 27När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria. 28Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar. 29Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!», så frälsar han mannen som har ödmjukat sig. 30Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.