1Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig? 2Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet. 3Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning. 4Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning. 5Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller. 6Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp; 7nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden. 8Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak, 9åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna, 10åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna, 11när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning. 12Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft; 13han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag: 14mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt. 15Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand. 16Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun. 17Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta. 18Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer. 19Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig. 20I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld. 21När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer. 22Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan; 23ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred. 24Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri. 25Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter. 26I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne. 27Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.