1En sång, en psalm av Koras söner. 2Stor är HERREN och högt lovad, i vår Guds stad, på sitt heliga berg. 3Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd, berget Sion längst uppe i norr, den store konungens stad. 4Gud har i dess palatser gjort sig känd såsom ett värn. 5Ty se, konungarna församlade sig, tillhopa drogo de fram. 6De sågo det, då häpnade de; de förskräcktes, de flydde. 7Bävan grep dem där, ångest lik en barnaföderskas. 8Så krossar du Tarsis-skepp med östanvinden. 9Såsom vi hade hört, så fingo vi se det, i HERREN Sebaots stad, i vår Guds stad; Gud håller den vid makt till evig tid. Sela. 10Vi tänka, o Gud, på din nåd, när vi stå i ditt tempel. 11Såsom ditt namn, o Gud, så når ock ditt lov intill jordens ändar; din högra hand är full av rättfärdighet. 12Sions berg glädje sig, Juda döttrar fröjde sig, för dina domars skull. 13Gån omkring Sion och vandren runt därom, räknen dess torn; 14given akt på dess murar, skriden genom dess palatser, så att I kunnen förtälja därom för ett kommande släkte. 15Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och evinnerligen; intill döden skall han ledsaga oss.