1För sångmästaren; en sång av David, 2när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: »David har gått in i Ahimeleks hus.» 3Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare? Guds nåd varar ju beständigt. 4Din tunga far efter fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du arglistige. 5Du älskar ont mer än gott, lögn mer än att tala vad rätt är. Sela. 6Ja, du älskar allt fördärvligt tal, du falska tunga. 7Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. Sela. 8Och de rättfärdiga skola se det och frukta, de skola le åt honom: 9»Se där är den man som icke gjorde Gud till sitt värn, utan förlitade sig på sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad!» 10Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus; jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen. 11Jag skall evinnerligen tacka dig för att du har gjort det; och inför dina fromma skall jag förbida ditt namn, ty det är gott.