1För sångmästaren, till Gittít; av Koras söner; en psalm. 2Huru ljuvliga äro icke dina boningar, HERRE Sebaot! 3Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud. 4Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud. 5Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. Sela. 6Saliga äro de människor som i dig hava sin starkhet, de vilkas håg står till dina vägar. 7När de vandra genom Tåredalen, göra de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser. 8De gå från kraft till kraft; så träda de fram inför Gud på Sion. 9HERRE Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud. Sela. 10Gud, vår sköld, ser härtill, och akta på din smordes ansikte. 11Ty en dag i dina gårdar är bättre än eljest tusen. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor. 12Ty HERREN Gud är sol och sköld; HERREN giver nåd och ära; han vägrar icke dem något gott, som vandra i ostrafflighet. 13HERRE Sebaot, salig är den människa som förtröstar på dig. gårdar; nu jubla min själ och min kropp mot levande Gud. Ja, sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon har lagt sina ungar osv.