1Hiram, kungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ och med murare och timmermän, för att de skulle bygga ett hus åt honom. 2David förstod att Herren hade befäst honom som kung över Israel, ty han hade låtit hans rike bli upphöjt för sitt folk Israels skull. 3David tog sig ännu fler hustrur i Jerusalem, och David blev far till ännu fler söner och döttrar. 4Dessa är namnen på de söner han fick i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo, 5Jibhar, Elisua, Elpelet, 6Noga, Nefeg, Jafia, 7Elisama, Beeljada och Elifelet. 8När filisteerna hörde att David hade blivit smord till kung över hela Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde detta, drog han ut mot dem. 9Filisteerna kom och ryckte in i Refaimdalen. 10David frågade då Gud: "Skall jag dra upp mot filisteerna? Skall du då ge dem i min hand?" Herren svarade honom: "Drag upp. Jag skall ge dem i din hand." 11De drog upp till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. David sade: "Gud har brutit ner mina fiender genom min hand, så som vatten bryter fram." Därav fick platsen namnet Baal-Perasim. 12De lämnade där sina gudar, och David befallde att dessa skulle brännas upp i eld. 13Men filisteerna ryckte än en gång in i dalen. 14När David på nytt frågade Gud, svarade Gud honom: "Du skall inte dra dit upp efter dem. Gå runt dem och kom över dem från det håll där bakaträden står. 15Så snart du hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, då skall du dra ut till strid, ty då har Gud dragit ut framför dig för att slå filisteernas här." 16David gjorde som Gud hade befallt honom. De slog filisteernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Gezer. 17Och ryktet om David gick ut i alla länder, och Herren lät fruktan för honom komma över alla folk.