1Sedan de hade fört Guds ark dit in, ställde de den i tältet som David hade rest åt den och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte. 2När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i Herrens namn. 3Och åt var och en i Israel, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, en dadelkaka och en druvkaka. 4Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför Herrens ark, för att de skulle prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud: 5Asaf som anförare, näst efter honom Sakarja och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor. Asaf skulle slå på cymbaler. 6Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark. 7Det var den dagen som David först bestämde att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka Herren på detta sätt: 8"Tacka Herren, åkalla hans namn,gör hans gärningar kändabland folken! 9Sjung till hans ära, lovprisa honom,tala om alla hans under. 10Beröm er av hans heliga namn!De som söker Herren må glädja sig av hjärtat. 11Fråga efter Herren och hans makt,sök alltid hans ansikte. 12Tänk på de under han har gjort,på hans tecken och hans domslut, 13ni Israels barn, hans tjänare,ni Jakobs söner, hans utvalda. 14Han är Herren, vår Gud,över hela jorden når hans domar. 15Kom för alltid ihåg hans förbund,det ord han påbjudit för tusen släkten, 16det förbund han slöt med Abrahamoch hans ed till Isak. 17Han fastställde det för Jakob som en stadga,för Israel som ett evigt förbund. 18Han sade: Åt dig vill jag ge Kanaans land,det skall bli er arvslott. 19Då var ni en liten skara,ni var mycket få och främlingar där. 20De vandrade från folk till folk,från ett land till ett annat. 21Han tillät ingen att skada dem,han straffade kungar för deras skull: 22Rör inte mina smorda,gör inte mina profeter något ont! 23Sjung till Herrens ära alla länder!Kungör hans frälsning från dag till dag! 24Förkunna hans ära bland hednafolken,bland alla folk hans under! 25Ty stor är Herren och högt prisad,värd att frukta mer än alla gudar. 26Folkens alla gudar är avgudar,men Herren har gjort himlarna. 27Majestät och härlighet är inför hans ansikte,makt och glädje i hans boning. 28Ge åt Herren, ni folkens släkter,ge åt Herren ära och makt! 29Ge åt Herren hans namns ära,bär fram gåvor och kom inför hans ansikte, 30tillbed Herren i helig skrud.Bäva inför honom, alla länder.Jorden står fast, den kan inte rubbas. 31Må himlen vara glad och jorden fröjda sig.Bland hednafolken skall man säga: Herren är Konung! 32Må havet brusa och allt som fyller det,må marken glädja sig och allt som är därpå. 33Jubla skall alla skogens träd,inför Herren,ty han kommer för att döma jorden. 34Tacka Herren, ty han är god,ty hans nåd varar i evighet. 35Och säg: Fräls oss, du vår frälsnings Gud,och församla oss och rädda oss från hednafolken,så att vi får prisa ditt heliga namnoch ha vår ära i att prisa dig. 36Lovad vare Herren, Israels Gud,från evighet till evighet!"Och allt folket sade: "Amen!" och prisade Herren. 37David uppdrog åt Asaf och hans bröder där inför Herrens förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag. 38Obed-Edom och deras bröder var sextioåtta till antalet. Obed-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare. 39David anställde också prästen Sadok och hans bröder, prästerna, inför Herrens tabernakel på offerhöjden i Gibeon, 40för att de ständigt skulle offra brännoffer åt Herren på brännoffersaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den lag som Herren hade gett Israel. 41Och hos dem var Heman och Jedutun och de andra utvalda som nämnts vid namn. De skulle tacka Herren, därför att hans nåd varar i evighet. 42Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare. 43Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.