1Kung David sade till hela församlingen: "Min son Salomo, den ende som Gud har utvalt, är ung och vek och arbetet är stort, ty detta palats är inte för en människa utan för Herren Gud. 2Därför har jag, så långt jag förmått, skaffat guld till det som skall vara av guld i min Guds hus, silver till det som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av koppar, järn till det som skall vara av järn och trä till det som skall vara av trä. Dessutom har jag skaffat onyxstenar och andra infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar, ja, alla slags dyrbara stenar liksom marmor i mängd. 3Eftersom jag har min Guds hus kärt, ger jag också vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver allt vad jag förut har skaffat till det heliga huset: 43 000 talenter guld, guld från Ofir, och 7 000 talenter renat silver till att överdra byggnadernas väggar med, 5för att göra av guld det som skall vara av guld och för att göra av silver det som skall vara av silver, ja, till allt slags arbete som utförs av konstnärer. Vem vill i dag bära fram sina frivilliga gåvor åt Herren?" 6Familjehövdingarna och Israels stamhövdingar, överbefälen och underbefälen liksom tillsyningsmännen över kungens arbeten bar fram sina frivilliga gåvor. 7De gav till arbetet på Guds hus 5 000 talenter guld, 10 000 dariker, 10 000 talenter silver, 18 000 talenter koppar och 100 000 talenter järn. 8Var och en som hade ädla stenar gav dem till skatten i Herrens hus under gersoniten Jehiels vård. 9Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, ty av hängivet hjärta bar de fram sina frivilliga gåvor åt Herren. Också kung David gladde sig mycket. 10David lovade Herren inför hela församlingen. David sade:"Lovad vare du, Herre, vår fader Israels Gud,från evighet till evighet! 11Dig, Herre, tillhör storhet och makt,härlighet och glans och majestät,ja, allt vad i himlen och på jorden är.Ditt, o Herre, är riket,och du har upphöjt dig till ett huvud över allt. 12Rikedom och ära kommer från dig,du råder över allt,och i din hand är kraft och makt.Det står i din hand att göra vad som helst,stort och starkt. 13Så tackar vi dig nu, vår Gud,och lovar ditt härliga namn. 14Ty vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle förmå att ge sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt, och ur din hand har vi gett det åt dig. 15Ty vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden, och utan hopp. 16Herre, vår Gud, alla dessa gåvor som vi har skaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn - från din hand har de kommit, och ditt är alltsammans. 17Jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till vad som är rätt. Med rättsinnigt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor. Och nu har jag också sett med glädje hur ditt folk som står här har burit fram åt dig sina frivilliga gåvor. 18Herre, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas håg och tankar för evigt vara redo till sådant och vänd deras hjärtan till dig. 19Ge min son Salomo ett hängivet hjärta, så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar och utför allt detta och bygger detta tempel, som jag har skaffat förråd till." 20Därefter sade David till hela församlingen: "Lova Herren, er Gud." Då lovade hela församlingen Herren, sina fäders Gud, och de bugade sig och föll ner för Herren och för kungen. 21Dagen därefter slaktade de slaktoffer åt Herren och offrade brännoffer åt Herren: 1 000 tjurar, 1 000 baggar och 1 000 lamm med tillhörande drickoffer, dessutom slaktoffer i mängd för hela Israel. 22De åt och drack med stor glädje inför Herrens ansikte den dagen, och för andra gången gjorde de Salomo, Davids son, till kung. De smorde honom till en Herrens furste och Sadok till präst. 23Så satt Salomo på Herrens tron som kung efter sin fader David, och han blev framgångsrik. Hela Israel lydde honom. 24Alla hövdingarna och hjältarna och dessutom alla kung Davids söner underordnade sig kung Salomo. 25Och Herren gjorde Salomo mycket stor inför hela Israel och lät hans kungliga härlighet bli större än någon annans som före honom hade varit kung över Israel. 26David, Isais son, hade regerat över hela Israel. 27Den tid han regerade över Israel var fyrtio år. I Hebron regerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år. 28Han dog i en god ålder, mätt på att leva och mätt på rikedom och ära. Hans son Salomo blev kung efter honom. 29Vad som mer finns att säga om kung David, om hans första tid såväl som om hans sista, det finns skrivet i siaren Samuels krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika. 30Där står också om hela hans regering och hans bedrifter och de händelser som kom över honom och Israel och alla andra länder och riken.