1Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, 2och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro. 3Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, 4att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, 5och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. 6Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. 7Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. 8Allra sist visade han sig också för mig, som är såsom ett ofullgånget foster. 9Ty jag är den ringaste av apostlarna. Jag är inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. 10Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än de alla, fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig. 11Vare sig det gäller mig eller de andra, så förkunnar vi detta, och det är detta ni har kommit till tro på. 12Om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? 13Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. 14Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. 15Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att han uppväckte Kristus, som han inte har uppväckt, om det verkligen är så att döda inte uppstår. 16Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. 17Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. 18Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. 19Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. 20Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. 21Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. 22Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. 23Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom. 24Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft. 25Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. 26Som den siste fienden berövas döden all makt, 27ty allt har han lagt under hans fötter. Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Kristus. 28Och när allt har blivit lagt under honom, då skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla. 29Vad uppnår annars de som döper sig för de dödas skull? Om döda inte alls uppstår, varför döper man sig då för deras skull? 30Och vi, varför utsätter vi oss för faror jämt och ständigt? 31Jag dör varje dag, så sant som jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av er, mina bröder. 32Om jag hade tänkt som människor i allmänhet, när jag kämpade mot vilddjuren i Efesus, vad skulle jag haft för nytta av det? Om de döda inte uppstår, låt oss äta och dricka, ty i morgon dör vi. 33Låt er inte föras vilse. Dåligt sällskap fördärvar goda seder. 34Nyktra till på allvar och synda inte. Några av er har ingen kunskap om Gud. Till er skam säger jag det. 35Nu kan någon fråga: Hur uppstår de döda? Vad för slags kropp har de när de kommer? 36Du oförståndige! Vad du sår får inte liv om det inte dör. 37Och vad du sår har inte den gestalt som skall bli till, utan är ett naket korn, kanske av vete eller av något annat slag. 38Men Gud ger det en sådan gestalt som han har velat, och åt varje frö dess egen gestalt. 39Inte allt kött är av samma slag. Det är skillnad mellan människors, husdjurs, fåglars och fiskars kött. 40Det finns också himmelska kroppar och jordiska kroppar. Men de himmelska kropparnas glans är av ett slag, de jordiska kropparnas glans av ett annat slag. 41Solen har sin glans, månen en annan och stjärnorna ännu en annan. Den ena stjärnan skiljer sig från den andra i glans. 42Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. 43Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. 44Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Om det finns en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp. 45Så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam blev en livgivande ande. 46Men det andliga är inte det första utan det jordiska. Därefter kommer det andliga. 47Den första människan var av jord, jordisk. Den andra människan kom från himlen. 48Som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och som den himmelska människan är, så är också de himmelska. 49Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, skall vi också bära den himmelska människans bild. 50Men det säger jag er, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ärver det förgängliga det oförgängliga. 51Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, 52i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. 53Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. 54Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen. 55Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? 56Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. 57Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. 58Var därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves.