1När Samuel blev gammal satte han sina söner till domare över Israel. 2Hans förstfödde hette Joel och hans andre son Abia. De var domare i Beer-Sheba. 3Men hans söner vandrade inte på hans väg utan vek av från den och sökte orätt vinning. De tog mutor och förvrängde lagen. 4Då samlades alla de äldste i Israel och kom till Samuel i Rama 5och sade till honom: "Du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar. Sätt nu en kung över oss till att styra över oss, så som alla folk har." 6Det var i Samuels ögon ett dåligt förslag när de sade: "Ge oss en kung till att styra över oss." Och Samuel bad till Herren. 7Då sade Herren till Samuel: "Lyssna till folket i allt de säger till dig. Ty det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat, så att jag inte skall vara kung över dem. 8Så har de alltid gjort, från den dag då jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag. De har övergivit mig och tjänat andra gudar och så gör de också mot dig. 9Men lyssna nu till deras ord. Du skall allvarligt varna dem och förklara för dem vilka rättigheter den kung får som kommer att regera över dem." 10Allt vad Herren hade talat sade Samuel till folket, som hade begärt en kung av honom. 11Han sade: "Denna rättighet får den kung som kommer att regera över er: Era söner skall han ta för att de skall göra tjänst på hans vagnar och bland hans ryttare och de skall springa framför hans vagnar. 12Han skall sätta dem till befäl över tusen och till befäl över femtio eller till att plöja hans åkerjord och inbärga hans skörd eller till att tillverka krigsredskap och utrustning för hans vagnar. 13Era döttrar skall han ta till att bereda salvor, laga mat och baka bröd. 14Era bästa åkrar, vingårdar och olivplanteringar skall han ta och ge åt sina tjänare. 15Han skall ta tionde från era sädesfält och era vingårdar och ge åt sina hovmän och tjänare. 16Och han skall ta era tjänare och tjänarinnor och era bästa unga män liksom era åsnor och använda dem för sitt behov. 17Han skall ta tionde av er småboskap, och ni skall vara hans tjänare. 18När ni då ropar på hjälp på grund av er kung som ni har valt åt er, då skall Herren inte svara er." 19Men folket vägrade att lyssna till Samuels ord och sade: "Nej, en kung måste vi ha över oss. 20Också vi vill bli som alla andra folk. Vår kung skall döma oss. Han skall dra ut framför oss och föra våra krig." 21När Samuel hörde allt detta som folket sade, framförde han det till Herren. 22Då sade Herren till Samuel: "Lyssna till deras ord och sätt en kung över dem." Och Samuel sade till Israels män: "Gå hem, var och en till sin stad."