1När Rehabeams kungamakt hade blivit stärkt och han hade blivit mäktig, övergav han Herrens undervisning. Så gjorde också hela Israel. 2Men i kung Rehabeams femte regeringsår drog Sisak, kungen i Egypten, upp mot Jerusalem, därför att de hade varit otrogna mot Herren. 3Han kom med 1 200 vagnar och 60 000 ryttare, och ingen kunde räkna det folk som följde honom från Egypten: libyer, suckeer och etiopier. 4Han intog de befästa städerna i Juda och kom ända till Jerusalem. 5Profeten Semaja hade kommit till Rehabeam och till Juda furstar, som av fruktan för Sisak hade samlats i Jerusalem. Och han sade till dem: "Så säger Herren: Ni har övergivit mig, och därför har också jag övergivit er och givit er i Sisaks hand." 6Både Israels furstar och kungen ödmjukade sig då och sade: " Herren är rättfärdig." 7När Herren såg att de ödmjukade sig, kom Herrens ord till Semaja. Han sade: "Eftersom de har ödmjukat sig vill jag inte fördärva dem. Jag skall låta dem med knapp nöd komma undan, och min vrede skall inte bli utgjuten över Jerusalem genom Sisaks hand. 8Dock skall de bli hans tjänare, och de skall förstå vad det är att tjäna mig och att tjäna främmande kungadömen." 9Sisak, kungen i Egypten, drog alltså upp mot Jerusalem. Han tog skatterna i Herrens hus och skatterna i kungshuset. Alltsammans tog han. Han tog också de sköldar av guld som Salomo hade låtit göra. 10I deras ställe lät kung Rehabeam göra sköldar av koppar, och dem lämnade han i förvar åt befälet för drabanterna som höll vakt vid ingången till kungshuset. 11Så ofta kungen gick till Herrens hus, gick också drabanterna och bar dem. Sedan förde de dem tillbaka till drabantsalen. 12Eftersom Rehabeam ödmjukade sig, vände sig Herrens vrede ifrån honom, så att han inte alldeles fördärvade honom. Det fanns ännu sådant som var gott i Juda. 13Kung Rehabeam stärkte alltså sitt välde i Jerusalem och fortsatte att regera. Han var fyrtioett år gammal när han blev kung, och han regerade sjutton år i Jerusalem, den stad som Herren hade utvalt ur alla Israels stammar för att där fästa sitt namn. Hans mor hette Naama och var ammonitiska. 14Han gjorde det som var ont, ty han vände inte sitt hjärta till att söka Herren. 15Vad som mer finns att säga om Rehabeam, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Semajas och siaren Iddos krönikor, enligt släktregistrens sätt. Rehabeam och Jerobeam låg i krig med varandra så länge de levde. 16Och Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. Hans son Abia blev kung efter honom.