1Josia firade Herrens påsk i Jerusalem. Man slaktade påska- lammet på fjortonde dagen i första månaden. 2Han fastställde prästernas åligganden och styrkte dem till tjänstgöringen i Herrens hus. 3Han sade till leviterna som undervisade hela Israel och som var helgade åt Herren: "Sätt den heliga arken i det hus som Salomo, Davids son, Israels kung, har byggt. Den skall inte mer vara en börda på era axlar. Tjäna nu Herren, er Gud, och hans folk Israel. 4Gör er redo efter era familjer, i era avdelningar, enligt vad David, Israels kung, har föreskrivit och enligt hans son Salomos föreskrifter. 5Ställ upp er i helgedomen, ordnade efter era bröders, hela folkets familjer, så att en avdelning av en levitisk familj kommer på varje grupp. 6Slakta påskalammet och helga er och tillaga det för era bröder. Gör efter Herrens ord genom Mose." 7Och Josia offrade småboskap för hela folket, dels lamm och dels killingar, 30 000 djur, allt till påskoffer åt dem som var närvarande, samt nötboskap, 3 000 djur. Detta togs från kungens privata egendom. 8Hans furstar gav också av fri vilja offergåvor åt folket och åt prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, gav åt prästerna 2 600 lamm och killingar samt nötboskap, 300 djur, till påskoffer. 9Och Konanja med Semaja och Netanel, hans bröder, samt Hasabja, Jegiel och Josabad, de främsta bland leviterna, gav som offergåva åt leviterna 5 000 lamm och killingar till påskoffer, samt dessutom nötboskap, 500 djur. 10På detta sätt blev det ordnat för gudstjänsten.Prästerna och leviterna inställde sig till tjänstgöring på sina platser och efter sina avdelningar, som kungen hade befallt. 11De slaktade påskalammet, och prästerna stänkte med blodet som räcktes åt dem, medan leviterna flådde lammen. 12Och de avskilde brännoffersstyckena och delade ut dem åt folket efter deras familjer, för att de skulle offra dem åt Herren, så som det var föreskrivet i Mose bok. På samma sätt gjorde de också med nötboskapen. 13Och de stekte påskalammet på eld på föreskrivet sätt. Men köttet från gemenskapsoffret kokade de i grytor, pannor och kittlar och skyndade sig att dela ut det till allt folket. 14Sedan lagade de till åt sig själva och åt prästerna, ty prästerna, Arons söner, var upptagna ända till natten med att offra brännoffret och fettstyckena. Därför måste leviterna laga till både åt sig själva och åt prästerna, Arons söner. 15Sångarna, Asafs ättlingar, stod på sin plats, som David, Asaf, Heman och kungens siare Jedutun hade befallt, och dörrvaktarna stod var och en vid sin port. De behövde inte gå ifrån sin tjänstgöring, ty deras bröder, leviterna, lagade till åt dem. 16Så blev den dagen allt ordnat för Herrens tjänst, så att man firade påskhögtid och offrade brännoffer på Herrens altare, så som kung Josia hade befallt. 17De av Israels barn som var närvarande höll nu påskhögtid och det osyrade brödets högtid i sju dagar. 18En påskhögtid som denna hade inte firats i Israel sedan profeten Samuels tid. Ingen av Israels kungar hade hållit en sådan påskhögtid som nu firades av Josia med prästerna och leviterna, hela Juda och dem av Israel som var närvarande samt Jerusalems invånare. 19I Josias artonde regeringsår hölls denna påskhögtid. 20Efter allt detta, sedan Josia hade satt templet i gott stånd, drog Neko, kungen i Egypten, upp för att strida vid Karkemis som ligger vid Eufrat, och Josia drog ut mot honom. 21Då skickade Neko bud till honom och sade: "Vad har jag med dig att göra, du Juda kung? Det är inte mot dig jag nu kommer, utan mot den fiende jag ligger i krig med, och Gud har befallt mig att skynda. Sluta upp med att stå emot Gud, som är med mig, och tag dig i akt så att han inte förgör dig." 22Men i stället för att vända om och lämna honom i fred förklädde Josia sig och gick ut för att strida mot honom utan att höra på Nekos ord, som kom från Guds mun, och man drabbade samman i Megiddopasset. 23Bågskyttarnas skott träffade kung Josia, och kungen sade till sina män: "Bär bort mig! Jag är svårt sårad." 24Då bar hans män bort honom från vagnen och satte honom i hans andra vagn och förde honom till Jerusalem. Och han dog och blev begravd där hans fäder var begravda. Hela Juda och Jerusalem sörjde Josia. 25Och Jeremia sjöng en klagosång över Josia. Alla sångare och sångerskor talade om Josia i sina klagosånger och gör det än i dag. Dessa sånger blev allmänt sjungna i Israel, och de finns upptecknade bland "Klagosångerna". 26Vad som mer finns att säga om Josia och om de fromma gärningar han gjorde enligt det som var skrivet i Herrens lag, 27och om annat som han företog sig under sin första tid såväl som under sin sista, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar.