1I Cesarea bodde en man som hette Kornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen. 2Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud. 3En dag omkring nionde timmen såg han tydligt i en syn, hur en Guds ängel kom in till honom och sade: "Kornelius!" 4Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?" Ängeln sade: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett offer han kommer ihåg. 5Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus. 6Han bor som gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet." 7När ängeln som talat med honom var borta, kallade Kornelius till sig två av sina tjänare och en soldat, som var en from man och alltid stod till hans tjänst. 8Han förklarade alltsammans för dem och sände dem till Joppe. 9Nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden, gick Petrus vid sjätte timmen upp på taket för att be. 10Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan man gjorde i ordning maten, kom han i hänryckning. 11Han såg himlen öppen och något som liknade en stor linneduk komma ner. Den var fäst i sina fyra hörn och sänktes ner till jorden, 12och i den fanns alla slag av jordens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. 13Och en röst kom till honom: "Stig upp, Petrus, slakta och ät!" 14Petrus svarade: "Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent." 15Då sade en röst för andra gången till honom: "Vad Gud har förklarat för rent skall inte du anse vara orent." 16Detta hände tre gånger, och sedan togs duken strax upp till himlen. 17Medan Petrus ännu undrade över vad synen kunde betyda, se, då stod männen som Kornelius hade sänt vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus, 18och nu ropade de och frågade om Simon, som kallades Petrus, bodde där som gäst. 19Petrus tänkte ännu på synen, när Anden sade till honom: "Se, tre män söker dig. 20Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem." 21Petrus gick ner till männen och sade: "Jag är den ni söker. Varför har ni kommit hit?" 22De svarade: "Officeren Kornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud, och hela det judiska folket talar väl om honom. Av en helig ängel har han fått en uppenbarelse att han skall kalla på dig och höra vad du har att säga." 23Då bad Petrus dem stiga in, och de blev hans gäster.Dagen därefter gav han sig i väg i sällskap med dem, och några av bröderna från Joppe följde med honom. 24Följande dag kom de till Cesarea. Kornelius väntade på dem och hade kallat samman sina släktingar och närmaste vänner. 25När Petrus skulle gå in, kom Kornelius emot honom och föll ner för hans fötter och tillbad. 26Men Petrus reste honom upp och sade: "Stig upp! Också jag är en människa." 27Medan han samtalade med Kornelius gick han in och fann många församlade. 28Han sade till dem: "Ni vet att det är förbjudet för en jude att umgås med en hedning eller besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall kalla någon människa ohelig eller oren. 29Därför tvekade jag inte heller att komma, när ni sände bud efter mig. Och nu vill jag veta varför ni har bett mig komma hit." 30Kornelius svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Och se, en man i skinande kläder stod framför mig 31och sade: Kornelius, Gud har hört din bön och kommer ihåg dina gåvor. 32Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor som gäst i garvaren Simons hus vid havet. 33Då skickade jag genast bud efter dig, och du gjorde väl i att du kom. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt vad Herren har befallt dig att säga." 34Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 35utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. 36Detta är det ord som Gud sände till Israels folk, när han förkunnade frid genom Jesus Kristus, han som är allas Herre. 37Ni känner till den förkunnelse som gick ut över hela Judeen med början i Galileen, och som följde på det dop som Johannes förkunnade: 38hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, ty Gud var med honom. 39Vi är vittnen till allt han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på trä och dödade. 40Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, 41inte för allt folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack tillsammans med honom sedan han uppstått från de döda. 42Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till domare över levande och döda. 43Om honom vittnar alla profeterna, att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn." 44Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. 45Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. 46Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. 47Då frågade Petrus: "Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?" 48Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.