1När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. 2Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. 3Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. 4Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. 5Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från alla folk under himlen. 6Och när dånet hördes samlades folkskaran, och alla blev mycket uppskakade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. 7Häpna och förundrade sade de: "Är de inte galileer, alla dessa som talar? 8Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? 9Vi som är parter, meder eller elamiter, vi som bor i Mesopotamien, Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller Asien, 10i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller Libyen åt Cyrene till eller är inflyttade främlingar från Rom, 11vi som är judar eller proselyter, kretenser eller araber - vi hör dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar." 12De var alla mycket häpna och förvirrade och frågade varandra: "Vad kan detta betyda?" 13Men andra sade hånfullt: "De har druckit sig fulla av sött vin." 14Då trädde Petrus fram tillsammans med de elva och tog till orda och talade till dem: "Ni judiska män och alla ni som bor i Jerusalem, detta bör ni veta, och lyssna nu på mina ord. 15Det är inte som ni tror att dessa är berusade. Det är ju bara tredje timmen på dagen. 16Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel: 17Och det skall ske i de sistadagarna, säger Gud:Jag skall utgjuta av min Andeöver allt kött.Era söner och era döttrarskall profetera,era unga män skall se syner,och era gamla mänskall ha drömmar. 18Ja, över mina tjänare ochtjänarinnor skall jag i de dagarnautgjuta av min Ande,och de skall profetera. 19Jag skall låta under synasuppe på himlenoch tecken nere på jorden,blod, eld och rök. 20Solen skall vändas i mörkeroch månen i blod,innan Herrens dag kommer,den stora och härliga. 21Och det skall ske att var och ensom åkallar Herrens namnskall bli frälst. 22Israeliter, lyssna till dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som Gud bekände sig till inför er genom kraftgärningar, under och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er, så som ni själva vet. 23Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen spikade ni fast honom på korset och dödade honom. 24Men honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden. 25David säger med tanke på honom:Jag har alltid Herren för ögonen,han står på min högra sidaför att jag inte skall vackla. 26Därför gläder sig mitt hjärtaoch jublar min tunga,ja, också min kroppskall vila i det hoppet 27att du inte skall lämna mig i graven eller låta din Helige se förgängelsen 28Du har visat mig livets vägar,och du skall uppfylla migmed glädje inför ditt ansikte. 29Mina bröder, jag får väl öppet säga er att vår stamfader David är både död och begraven, hans grav finns ibland oss än i dag. 30Han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta någon av hans ättlingar på hans tron. 31I förväg såg han Kristi uppståndelse och sade: Han skall inte lämnas kvar i graven, och hans kropp skall inte se förgängelsen. 32Det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det. 33Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som ni ser och hör. 34Ty David har inte farit upp till himlen. Men han säger: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, 35tills jag har lagt dina fiendersom en fotpall under dina fötter. 36Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias." 37När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad skall vi göra?" 38Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. 39Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar." 40Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: "Låt er frälsas från detta bortvända släkte." 41De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen. 42De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. 43Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. 45De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. 46Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. 47De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.