1Och Saulus hade gått med på att han dödades.Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien. 2Några gudfruktiga män begravde Stefanus och höll stor dödsklagan över honom. 3Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och drog fram både män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse. 4De som nu hade skingrats gick omkring och predikade evangeliet. 5Filippus kom ner till staden Samaria och predikade Kristus för folket. 6Och de höll sig endräktigt till det som Filippus predikade, när de hörde och såg de tecken som han gjorde. 7Ty under höga skrik for orena andar ut ur många människor, och många lama och lytta botades. 8Och det blev stor glädje i den staden. 9Men i staden fanns en man vid namn Simon som bedrev trolldom och hade slagit folket i Samarien med häpnad. Han sade sig vara något stort. 10Alla, både små och stora, höll sig till honom och sade: "Han är den Guds kraft som man kallar Den stora kraften." 11De hade hållit sig till honom, därför att han under lång tid hade bländat dem med sina trollkonster. 12Men när de nu trodde på Filippus som predikade evangelium om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor. 13Också Simon kom till tro, och sedan han blivit döpt höll han sig till Filippus. Han blev mycket häpen, när han såg de stora tecken och kraftgärningar som utfördes. 14Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. 15Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, 16eftersom Anden ännu inte hade fallit på någon av dem. De var endast döpta i Herren Jesu namn. 17Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande. 18När Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar 19och sade: "Ge också mig denna kraft, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande." 20Petrus sade till honom: "Till fördärvet med dig och dina pengar, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för pengar. 21Du har inte någon del eller lott i den här saken, eftersom ditt hjärta inte är uppriktigt inför Gud. 22Vänd dig därför bort från din ondska och be till Herren. Kanske skall han förlåta dig vad du tänker i ditt hjärta. 23Jag ser att du är förgiftad av bitter galla och bunden med orättfärdighetens band." 24Simon svarade: "Be ni för mig till Herren, så att inget av det ni har sagt kommer över mig." 25Och sedan de hade vittnat och predikat Herrens ord, vände de tillbaka till Jerusalem och predikade under vägen evangeliet i många byar i Samarien. 26En Herrens ängel talade till Filippus: "Gå vid middagstiden ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde." 27Och Filippus stod upp och gick. Och se, då kom en etiopisk hovman som var eunuck och hade uppsikt över skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandace. Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe 28och var nu på väg tillbaka och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. 29Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den." 30Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?" 31Mannen svarade: "Hur skulle jag kunna det, om inte någon vägleder mig?" Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom. 32Skriftstället som han läste var detta: Liksom ett får som förs borttill att slaktas,och liksom ett lamm som är tystinför den som klipper det,öppnade han inte sin mun. 33Genom hans förnedringblev hans dom borttagen.Vem kan räkna hans släkte?Ty hans liv togs bort från jorden. 34Hovmannen sade till Filippus: "Jag ber dig, säg mig, vem är det profeten talar om här, om sig själv eller någon annan?" 35Då tog Filippus till orda och började utifrån detta skriftställe predika evangeliet om Jesus för honom. 36När de nu färdades vägen fram, kom de till ett vatten, och hovmannen sade: "Se, här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?" 37Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet och Filippus döpte honom. 38När de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer men fortsatte glad sin resa. 39Filippus kom till Asdod och gick omkring och predikade evangeliet i alla städer, tills han nådde Cesarea.