1Ve de trygga på Sion, de självsäkra på Samarias berg,de förnämsta bland förstlingsfolket,dem som Israels hus brukar vända sig till! 2Drag bort till Kalne och se efter,gå därifrån till Stora Hamatoch far sedan ner till filisteernas Gat.Är de bättre än rikena här,eller är deras område större än ert område? 3Ni skjuter den onda dagen bort ifrån er,men låter våldet härska hos er. 4Ni vilar på soffor av elfenbenoch sträcker lättjefullt ut er på era bäddar.Ni äter lamm ur hjordenoch kalvar från gödstallet. 5Ni skrålar era visor till harpans ljudoch tänker ut nya musikinstrument som David. 6Ni dricker vin ur stora skålaroch smörjer er med salvor av finaste olja,men bekymrar er inte om Josefs skada. 7Därför skall nu dessasom de första föras bort i fångenskap.Det blir slut med skråletfrån dem som lättjefullt sträcker ut sig. 8Herren, Herren har svurit vid sig själv,säger Herren, härskarornas Gud:Jag avskyr Jakobs stolthetoch hatar hans palats.Jag skall utlämna stadenmed allt som finns i den. 9Och det skall ske att om tio män lämnas kvar i samma hus, skall de alla dö. 10När en släkting med likbrännarens hjälp vill föra benen ut ur huset och ropar till den som är inne i huset: "Finns det någon mer än du här?", och denne svarar: "Ingen", så skall han säga: "Tyst! Herrens namn får inte nämnas." 11Ty se, på Herrens befallningskall det stora huset slås i styckenoch det lilla huset i spillror. 12Springer hästar på klipporeller plöjer man där med oxar?Men ni har förvandlat rätten till giftoch rättfärdighetens frukt till malört. 13Ni gläder er över Lo-Debar och säger:"Har vi inte genom vår egen styrkaintagit Karnajim?" 14Ty se, jag skall uppväcka ett folk mot er, ni av Israels hus, säger Herren, härskarornas Gud. Och de skall ansätta er från infartsvägen mot Hamat ända till Arabasänkan.