1Detta lät Herren, Herren mig se: Jag såg en korg med mogen frukt. 2Han sade: "Vad ser du, Amos?" Jag svarade: "En korg med mogen frukt." Då sade Herren till mig: "Slutet har kommit för mitt folk Israel. Jag skall inte ytterligare en gång skona dem. 3Sångerna i palatset skall på den dagen övergå i klagan, säger Herren, Herren. Döda kroppar i mängd skall i tysthet kastas överallt. 4Hör detta, ni som står efter den fattiges livoch vill göra slut på de olyckliga i landet, 5ni som säger:"När är nymånadsdagen förbiså att vi får sälja säd,och sabbatenså att vi får öppna vårt sädesförråd?Då skall vi göra efa-måttet mindreoch höja prisetoch förfalska vågenså att den visar orätt vikt. 6Då skall vi köpa de utblottade för pengaroch den fattige för ett par skor.Och spillsäden skall vi då sälja som säd." 7Herren har svurit vid Jakobs stolthet:Aldrig skall jag glömma någon av deras gärningar. 8Skulle inte landet darra när sådant sker,och skulle inte alla dess invånare sörja?Skulle inte hela landet höja sig som Nilenoch röras upp och åter sjunka som Egyptens flod? 9Det skall ske på den dagen,säger Herren, Herren,att jag skall låta solen gå ner vid middagstidoch lägga landet i mörker mitt på ljusa dagen. 10Jag skall förvandla era högtider till sorgoch alla era sånger till klagovisor.Jag skall klä allas höfter med säcktygoch göra alla huvuden skalliga.Jag skall låta det bli som när man sörjer ende sonenoch låta det sluta som en bitter dag. 11Se, dagar skall komma,säger Herren, Herren,då jag skall sända hunger i landet,inte en hunger efter bröd,inte en törst efter vatten,utan efter att höra Herrens ord. 12De skall driva omkring från hav till havoch springa hit och dit från norr till österför att söka efter Herrens ord,men de skall inte finna det. 13På den dagenskall vackra unga kvinnoroch unga mäntyna bort av törst, 14de som nu svär vid Samariens skam,och säger: "Leve din gud, Dan!"och: "Leve vägen till Beer-Sheba!"De skall falla och inte mer resa sig.