1Detta är den välsignelse gudsmannen Mose uttalade över Israels barn före sin död: 2Han sade:" Herren kom från Sinai,från Seir gick hans sken upp över dem.Han strålade fram från berget Paran,ur skaran av mångtusen heliga.På hans högra sida brann i eld en lag för dem. 3I sanning, han älskar folken.Alla hans heliga är i din hand.De faller ner vid din fot,de tar emot av dina ord. 4Mose gav oss en lag,en arvedel för Jakobs menighet. 5Han blev kung i Jesurun,när folkets huvudmän samlades,Israels alla stammar." 6"Må Ruben leva och ej dö.Dock blir hans män en liten skara." 7Detta sade han om Juda:"Hör, o Herre, Juda röst,låt honom komma till sitt folk.Med sina händer strider han för det.Bli en hjälp för honom mot hans ovänner." 8Om Levi sade han:"Dina tummim och dina urim tillhör din fromme,som du prövade i Massa,som du kämpade med vid Meribas vatten, 9han som sade om sin fader och sin moder:'Jag ser dem inte',och som inte ville kännas vid sina bröder,ej heller veta av sina barn.Ty de tog vara på ditt ord,och ditt förbund höll de. 10De skall lära Jakob dina förordningaroch Israel din lag.De skall bära fram rökelse för din näsa,och heloffer på ditt altare. 11Välsigna, o Herre, hans kraft,låt hans händers verk behaga dig.Krossa höfterna på hans motståndare,på hans fiender, så att de inte kan resa sig." 12Om Benjamin sade han:" Herrens älskadeskall bo i trygghet hos honomsom alltid skyddar honom.Mellan hans höjder skall han bo." 13Om Josef sade han:"Välsignat av Herren vare hans land,med himlens ädlaste gåvor, med dagg,med gåvor från djupet som ligger där nere, 14med solens ädlaste alsteroch månvarvens ädlaste frukter, 15med de uråldriga bergens yppersta skatteroch de eviga höjdernas dyrbara frukt, 16med jordens dyrbara frukt och all dess fullhet,med nåd från honom som bodde i busken.Må detta komma över Josefs huvud,över hans hjässa, fursten bland bröder. 17Härlig är den förstfödde bland hans tjurar,som en vildoxes är hans horn.Med dem stångar han folken,också dem som bor vid jordens ändar.Sådana är Efraims tiotusenden,sådana Manasses tusenden." 18Om Sebulon sade han:"Gläd dig, Sebulon, när du drar ut,och du Isaskar, i dina tält. 19Folk bjuder de in till sitt berg.Där offrar de rätta offer.Ty havens rikedom suger de till sig,och skatter som sanden döljer." 20Om Gad sade han:"Lovad vare han som gav rymligt land åt Gad!Han bor som en lejoninna,och krossar både arm och hjässa. 21Han utsåg den bästa delen åt sig själv,ty där var hans härskarlott förvarad.När folkets huvudmän kom samman,utförde han Herrens rätt,hans domar med Israel." 22Om Dan sade han:"Dan är ett ungt lejon,som rusar ner från Basan." 23Om Naftali sade han:"Naftali har fått riklig nådoch full välsignelse av Herren.Väster och söder skall du ta i besittning." 24Om Aser sade han:"Välsignad bland söner är Aser.Må han bli älskad av sina bröder,och må han doppa sin fot i olja. 25Av järn och koppar skall dina reglar vara,och som dina dagar din kraft." 26"Ingen är som Jesuruns Gud,han som far fram på himlen till din hjälp,på skyarna i sitt majestät. 27En tillflykt är han, urtidens Gud,och här nere råder hans eviga armar.Han skall jaga fienderna framför dig,och säga: Förgör dem! 28Så skall Israel bo i trygghet,Jakobs källa lämnas ifredi ett land med säd och vin,under en himmel som dryper av dagg. 29Salig är du, Israel. Vem är dig lik?Du är ett folk, som har sin räddning i Herren.Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd.Dina fiender skall visa dig underdånighet,och du skall gå fram över deras höjder."