1Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: Hör, Israel, de stadgar och föreskrifter som jag i dag kungör för er. Lär er dem och håll fast vid och följ dem. 2Herren, vår Gud, slöt ett förbund med oss på Horeb. 3Det var inte med våra fäder Herren slöt detta förbund, utan med oss själva som står här i dag, oss alla som nu lever. 4Ansikte mot ansikte talade Herren till er ur elden på berget. 5Jag stod då mellan Herren och er för att förkunna Herrens ord för er, ty ni var rädda för elden och steg inte upp på berget. Han sade: 6Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. 7Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. 8Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. 9Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, 10men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud. 11Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn. 12Håll sabbatsdagen så att du helgar den, så som Herren, din Gud, har befallt dig. 13Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. 14Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna, din oxe eller åsna eller något av dina dragdjur, inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar, för att din tjänare och din tjänarinna skall få vila liksom du. 15Kom ihåg att du var en slav i Egyptens land, och att Herren, din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm. Därför har Herren, din Gud, befallt dig att hålla sabbatsdagen. 16Hedra din far och din mor, så som Herren, din Gud, har befallt dig, så att du får leva länge och det må gå dig väl i det land som Herren, din Gud, ger dig. 17Du skall inte mörda. 18Du skall inte begå äktenskapsbrott. 19Du skall inte stjäla. 20Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa. 21Du skall inte ha begär till din nästas hustru. Du skall inte ha lust till din nästas hus eller hans åker, hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna, eller något annat som tillhör din nästa. 22Dessa ord talade Herren med hög röst till hela er församling på berget, ur elden, molnskyn och töcknet, och han tillade inget mer. Och han skrev orden på två stentavlor som han gav åt mig. 23När ni hörde rösten ur mörkret, medan berget brann i eld, trädde ni fram till mig, alla huvudmän för era stammar samt era äldste. 24Och ni sade: "Se, Herren, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och sin storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå låta henne leva. 25Varför skall vi nu dö? Denna stora eld kommer ju att förtära oss. Om vi ytterligare får höra Herrens, vår Guds, röst kommer vi att dö. 26För vem finns bland allt kött, som har hört den levande Gudens röst tala ur elden, som vi har gjort, och ändå blivit vid liv? 27Träd du fram och hör allt vad Herren, vår Gud, säger, och tala du till oss allt vad Herren, vår Gud, talar till dig, så vill vi höra det och göra därefter." 28Herren hörde era ord när ni talade till mig, och Herren sade till mig: "Jag har hört de ord som detta folk har talat till dig. De har rätt i allt vad de har sagt. 29Om de ändå hade sådana hjärtan att de fruktade mig och alltid höll alla mina bud! Då skulle det alltid gå väl för dem och deras barn. 30Gå och säg till dem: Vänd tillbaka till era tält. 31Men du skall stanna kvar här hos mig, så skall jag tala till dig alla de bud och stadgar och föreskrifter som du skall lära dem, så att de följer dem i det land som jag ger dem till besittning." 32Var noga med att göra vad Herren, er Gud, har befallt er. Vik inte av, vare sig till höger eller till vänster. 33Den väg som Herren, er Gud, har befallt er att gå skall ni alltid följa, så att ni får leva och det går er väl och ni får ett långt liv i det land som ni skall ta i besittning.