1Tänk på din Skaparei din ungdoms dagar,innan de onda dagarna kommeroch de år då du skall säga:"De ger mig ingen glädje"; 2ja, innan de förmörkas,solen och ljuset, månen och stjärnorna,och innan molnen vänder åter efter regnet; 3då väktarna i huset darraroch de starka männen sviker;då malerskorna har upphört att mala,eftersom de har blivit så fåoch då spejarna har det mörkt i sina gluggar; 4då båda dörrarna mot gatan stängs till,och ljudet från kvarnen försvagas;då man vaknar av fågelsångoch sångens alla döttrar sänker rösten; 5då man är rädd för var backeoch vägen är full av skräck;då mandelträdet blommar,gräshoppan släpar sig framoch kaprisknoppen blir utan kraft;då människan går till sin eviga boningoch gråtarna går omkring på gatan; 6innan silvertråden bristeroch den gyllene skålen slås sönder,innan krukan vid källan krossasoch brunnshjulet slås itu vid brunnen; 7då stoftet vänder åter till den jord det kommit ifrånoch anden vänder åter till Gud som gav den. 8Förgänglighet och åter förgänglighet! säger Predikaren.Allt är förgängligt! 9För övrigt skall sägas att Predikaren var en vis man, som ständigt undervisade folket. Han övervägde, undersökte och författade många ordspråk. 10Predikaren sökte finna de rätta orden och rätt uppteckna sanningens ord. 11De visas ord är uddar,som indrivna spikar är deras tänkespråk.De är gåvor från en och samma Herde. 12För övrigt, min son, låt varna dig!Det finns ingen ände på det myckna bokskrivandet,och mycket studerande gör kroppen trött. 13Detta är slutsatsen, när allt blivit hört:Frukta Gud och håll hans bud,det hör alla människor till. 14Ty Gud skall föra alla gärningar fram i domen,med allt som är fördolt,vare sig det är gott eller ont.