1Herren sade till Mose: "Gå till farao, ty jag har förhärdat hans och hans tjänares hjärtan för att göra dessa tecken mitt ibland dem, 2och för att du skall kunna berätta för dina barn och barnbarn vilka stora gärningar jag har utfört bland egyptierna och vilka tecken jag har gjort bland dem. Och ni skall inse att jag är Herren." 3Då gick Mose och Aron till farao och sade till honom: "Så säger Herren, hebreernas Gud: Hur länge skall du vägra att ödmjuka dig inför mig? Släpp mitt folk så att de kan hålla gudstjänst åt mig. 4Ty om du vägrar att släppa mitt folk, se, då skall jag i morgon sända gräshoppor över ditt land. 5De skall täcka marken så att man inte kan se den. Det sista som är kvar efter haglet skall de äta upp, och de skall gnaga av alla era träd som växer på marken. 6De skall fylla dina hus och dina tjänares och alla egyptiernas hus, så att dina fäder och förfäder inte har sett något sådant från den dag de blev till på jorden ända till denna dag." Sedan vände han sig om och gick ut från farao. 7Men faraos tjänare sade till honom: "Hur länge skall den där mannen vara en snara för oss? Släpp männen, så att de kan hålla gudstjänst åt Herren, sin Gud. Förstår du ännu inte att Egypten går under?" 8Då hämtade man tillbaka Mose och Aron till farao, och han sade till dem: "Gå och håll gudstjänst åt Herren, er Gud! Men vilka är det som skall gå?" 9Mose svarade: "Vi går både unga och gamla. Vi går med söner och döttrar, med får och nötboskap, eftersom vi skall fira en Herrens högtid." 10Då sade han till dem: " Herren vare med er, lika visst som jag släpper er och era små barn! Se, ni har något ont i sikte. 11Nej, ni män får ge er i väg och hålla gudstjänst åt Herren. Det var ju det ni begärde." Och man drev ut dem från farao. 12Herren sade till Mose: "Räck ut handen över Egypten, så att det kommer gräshoppor över Egyptens land och äter upp alla örter i landet, allt som haglet har lämnat kvar." 13Då räckte Mose ut sin stav över Egyptens land, och Herren lät en östanvind blåsa över landet hela den dagen och natten. När det blev morgon förde östanvinden med sig gräshopporna. 14De kom över hela Egypten och slog ner i stor mängd över hela Egyptens område. Så mycket gräshoppor hade aldrig förekommit och skall aldrig mer förekomma. 15De täckte hela marken och landet blev mörkt. Och de åt upp alla örter i landet, all frukt på träden och allt som haglet hade lämnat kvar. Inget grönt blev kvar på träden eller på markens örter i hela Egyptens land. 16Då kallade farao snabbt till sig Mose och Aron och sade: "Jag har syndat mot Herren, er Gud, och mot er. 17Men förlåt nu min synd den här enda gången och be till Herren, er Gud, att han tar bort bara denna dödsplåga från mig." 18Då gick han ut från farao och bad till Herren. 19Och Herren vände vinden och lät en mycket stark västanvind blåsa. Den tog tag i gräshopporna och kastade dem i Röda havet, så att inte en enda gräshoppa blev kvar inom hela Egyptens område. 20Men Herren gjorde faraos hjärta hårt, och han släppte inte Israels barn. 21Herren sade till Mose: "Räck upp handen mot himlen, så skall det komma ett sådant mörker över Egypten att man kan ta på det." 22Då räckte Mose upp handen mot himlen, och ett tjockt mörker kom över hela Egyptens land i tre dagar. 23Ingen såg den andre och ingen steg upp från sin plats på tre dagar. Men där Israels barn bodde var det ljust överallt. 24Då kallade farao till sig Mose och sade: "Gå och håll gudstjänst åt Herren. Bara era får och er nötboskap måste bli kvar. Till och med era barn får gå med er." 25Men Mose sade: "Du måste låta oss få slaktoffer och brännoffer att offra åt Herren, vår Gud. 26Också vår boskap måste gå med oss, och inte en klöv får bli kvar. Från vår boskap tar vi när vi tjänar Herren, vår Gud. Och innan vi är där, vet vi inte själva vad vi skall offra åt Herren." 27Men Herren gjorde faraos hjärta hårt så att han inte ville släppa dem. 28Farao sade till honom: "Gå bort ifrån mig och akta dig för att komma inför mina ögon en gång till. Den dag du kommer inför mina ögon skall du dö." 29Mose svarade: "Du har talat rätt. Jag skall aldrig mer komma inför dina ögon."