1Herren sade till Mose: "Ännu en plåga skall jag låta komma över farao och Egypten, och sedan skall han släppa er. Han skall till och med driva ut er härifrån när han släpper er. 2Säg därför till folket att var och en av dem, både man och kvinna, skall be sin granne om föremål av silver och guld." 3Och Herren gjorde egyptierna vänligt sinnade mot folket. Dessutom hade mannen Mose stort anseende i Egyptens land, både hos faraos tjänare och hos folket. 4Mose sade: "Så säger Herren: Vid midnatt skall jag gå fram genom Egypten. 5Då skall allt förstfött i Egyptens land dö, från den förstfödde hos farao som sitter på tronen ända till den förstfödde hos slavinnan som arbetar vid handkvarnen och även allt förstfött bland boskapen. 6Ett högt klagorop skall höras i hela Egypten, sådant som aldrig har hörts och aldrig mer kommer att höras. 7Men inte en hund skall gläfsa mot någon av Israels barn, vare sig mot människor eller boskap. Ni skall då inse att Herren gör skillnad mellan Egypten och Israel. 8Då skall alla dina tjänare komma ner till mig och buga sig för mig och säga: Ge dig av, du själv och allt folket som följer dig! Sedan skall jag dra ut." Och Mose gick ut från farao, upptänd av vrede. 9Men Herren sade till Mose: "Farao kommer inte att lyssna på er, detta för att jag skall låta många under ske i Egyptens land." 10Mose och Aron gjorde alla dessa under inför farao, men Herren gjorde faraos hjärta hårt så att han inte släppte Israels barn ut ur sitt land.