1Herrens ord kom till mig. Han sade: 2"Du människobarn, vill du döma, vill du döma blodstaden? Ställ henne då inför alla hennes vidrigheter! 3Säg: Så säger Herren, Herren: O stad, du som utgjuter dina invånares blod, så att din stund måste komma, du som gör avgudar åt dig för att orena dig. 4Genom det blod du har utgjutit har du dragit på dig skuld, och genom de avgudar du har gjort har du orenat dig. Så har du påskyndat dina dagars slut och nu kommit till slutet av dina år. Därför skall jag låta dig bli till hån för hednafolken och till åtlöje för alla länder. 5Både nära och fjärran skall man håna dig, du vars namn är smädat, du förvirringens stad. 6Se, var och en av furstarna i Israel har använt sin makt för att utgjuta blod. 7Hos dig föraktar man sin far och mor, och mot främlingen utövar man våld. Den faderlöse och änkan förtrycker man. 8Mina heliga ting föraktar du, och mina sabbater vanhelgar du. 9Falska angivare finns hos dig, villiga att utgjuta blod. På bergen håller man offermåltider, och man bedriver skamliga ting hos dig. 10Man blottar sin fars kön hos dig, och man kränker kvinnan hos dig när hon har sin månadsblödning. 11Man bedriver avskyvärda ting med sin nästas hustru, och man orenar sin sonhustru. Andra kränker sin syster, sin fars dotter. 12För mutor är man hos dig beredd att utgjuta blod. Du ockrar och tar oskälig ränta och plundrar din nästa med våld, och du glömmer mig, säger Herren, Herren. 13Men se, jag slår ihop mina händer i vrede över den orätta vinning du håller på med och över de blodsdåd som sker hos dig. 14Menar du att ditt mod kan hållas uppe eller att dina händer är starka nog, när tiden kommer då jag griper in mot dig? Jag, Herren, har talat och jag fullbordar det också. 15Jag skall skingra dig bland hednafolken och sprida ut dig i länderna. Så skall jag skaffa bort all din orenhet ifrån dig. 16Du skall bli vanärad inför folken genom din egen skuld. Och du skall inse att jag är Herren." 17Herrens ord kom till mig. Han sade: 18"Du människobarn, Israels hus har för mig blivit slagg. De är allesammans koppar, tenn, järn och bly i smältugnen. Silverslagg har de blivit. 19Därför säger Herren, Herren så: Eftersom ni alla har blivit slagg, skall jag samla ihop er mitt i Jerusalem. 20Som man samlar ihop silver, koppar, järn, bly och tenn mitt i ugnen och där blåser upp eld under det och smälter det, så skall jag samla ihop er i min vrede och förbittring och lägga er i ugnen och smälta er. 21Jag skall samla ihop er och blåsa upp min vredes eld under er, så att ni smälts i den. 22Som silver smälts i ugnen så skall ni smältas i den. Och ni skall inse att jag, Herren, utgjuter min vrede över er." 23Herrens ord kom till mig. Han sade: 24"Du människobarn, säg till dem: Du är ett land som inte har renats och inte har sköljts av regn på vredens dag. 25De profeter som finns där har sammansvurit sig och blivit som rytande, rovgiriga lejon. De slukar människor, de roffar åt sig gods och dyrbarheter och gör många till änkor i landet. 26Prästerna kränker min lag och vanhelgar mina heliga ting. De skiljer inte mellan heligt och oheligt och undervisar inte om skillnaden mellan rent och orent. De blundar för mina sabbater, och så blir jag vanhelgad mitt ibland dem. 27Furstarna i mitt folk är som rovgiriga vargar. De utgjuter blod och förgör människor för att skaffa sig orättfärdig vinning. 28De profeter de har tjänar dem som vitkalkare. De skådar åt dem falska profetsyner och spår åt dem lögnaktiga spådomar. De säger: Så säger Herren, Herren, fastän Herren inte har talat. 29Folket i landet begår våldsgärningar och stjäl. Den nödställde och fattige förtrycker de, och mot främlingen utövar de våld utan lag och rätt. 30Jag sökte bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet så att jag inte skulle fördärva det. Men jag fann ingen. 31Därför utgjuter jag min vrede över dem och gör slut på dem med min förbittrings eld. Deras gärningar skall jag låta komma över deras huvuden, säger Herren, Herren."