1I elfte året, på första dagen i månaden, kom Herrens ord till mig. Han sade: 2Du människobarn, eftersom Tyrus har sagt om Jerusalem:"Ha, ha, folkens port har brutits ner.Då vänder man sig till mig,jag blir rik när hon ligger i ruiner." 3Därför säger Herren, Herren så:Se, jag är emot dig, Tyrus.Jag skall få många hednafolk att resa sig mot dig,liksom havet låter sina böljor resa sig. 4De skall förstöra Tyrus muraroch riva ner hennes torn.Jag skall skrapa bort allt grus från henneoch förvandla henne till en kal klippa. 5En torkplats för fisknät skall hon bli,mitt ute i havet,ty jag har talat, säger Herren, Herren.Hon skall bli ett byte för hednafolken. 6Och hennes döttrar på fastlandetskall dräpas med svärd.De skall inse att jag är Herren. 7Ty så säger Herren, Herren:Se, jag skall låta Nebukadressar, kungen i Babel, kungarnas kung, norrifrån komma över Tyrus med hästar och vagnar och ryttare och med mycket folk. 8Dina döttrar på fastlandetskall han dräpa med svärd.Han skall bygga en belägringsmur mot dig,kasta upp en vall mot digoch resa sina sköldar mot dig. 9Med sin murbräcka skall han rikta stötar mot dina murar,och dina torn skall han bryta ner med sina vapen. 10Hans hästar är så mångaatt dammet från dem skall övertäcka dig.Vid dånet av hans ryttareoch av hans kärror och vagnarskall dina murar skakanär han drar in genom dina portar,så som man drar in i en erövrad stad. 11Hans hästar skall med sina hovartrampa sönder alla dina gator.Ditt folk skall han döda med svärd,och dina stolta stoder skall störta till marken. 12Man skall röva bort dina skatteroch plundra dina handelsvaror.Man skall riva dina murar,och dina vackra hus skall man bryta ner.Stenarna, trävirket och gruset skall kastas i havet. 13Jag skall göra slut på din skräniga sång,dina harpors ljud skall inte höras mer. 14Ja, jag skall göra dig till en kal klippa,en torkplats för fisknät skall du bli.Aldrig mer skall du byggas upp igen,ty jag, Herren, har talat,säger Herren, Herren. 15Så säger Herren, Herren till Tyrus: Kommer då inte kustländerna att bäva vid dånet av ditt fall, när dina sårade jämrar sig och man begår mord hos dig? 16Alla furstar vid havet skall stiga ner från sina troner. De skall lägga bort sina mantlar och ta av sig sina broderade kläder. Skräck blir deras klädsel där de sitter på marken. De skall ständigt förskräckas och häpna över dig. 17De skall stämma upp en klagosång över dig och säga:"Hur har du inte gått under,du som var bebodd av sjöfolk,du berömda stad,du som var så mäktig på havet,du och dina invånare,du som spred skräck hos alla dina invånare. 18Nu darrar kustländernaden dag du faller,och öarna i havet förfärasden dag du går under." 19Ty så säger Herren, Herren: När jag gör dig till en ödelagd stad, lik städer som ingen bor i, när jag låter havets djup stiga upp över dig så att de stora vattnen övertäcker dig, 20då störtar jag ner dig till dem som har farit ner i graven, till folk som levde för länge sedan. Likt en plats som sedan länge ligger öde får du ligga där i jordens djup hos dem som har farit ner i graven. Så skall du förbli obebodd medan jag gör härliga ting i de levandes land. 21Jag skall låta dig få ett fasansfullt slut, och du skall inte mer finnas till. Man skall söka dig men aldrig någonsin finna dig säger Herren, Herren."