1I det tionde året, på tolfte dagen i den tionde månaden kom Herrens ord till mig. Han sade: 2"Du människobarn, vänd ditt ansikte mot farao, kungen i Egypten, och profetera mot honom och mot hela Egypten. 3Säg:Så säger Herren, Herren:Jag är emot dig, farao,du Egyptens kung,du stora monster, som ligger där i dina strömmaroch säger: Nilen är min,jag har själv gjort den. 4Jag skall sätta krokar i dina käftaroch låta fiskarna i dina strömmar fastna i dina fjäll.Så skall jag dra upp dig ur dina strömmarmed alla fiskar som hänger fast vid dina fjäll. 5Jag skall kasta dig ut i öknenmed alla fiskarna från dina strömmar.Du skall bli liggande på markenoch inte tas bort därifrån eller hämtas,ty jag skall ge dig till mat åt markens djur och himlens fåglar. 6Alla Egyptens invånare skall inseatt jag är Herren.Ty de är en rörstavför Israels hus. 7När de tar dig i sin hand går du sönderoch ristar upp hela deras sida.När de stöder sig på dig bryts du av,och du får alla höfter att darra. 8Därför säger Herren, Herren så: Se, jag vill låta svärd drabba dig och jag skall utrota både människor och djur ur dig. 9Egyptens land skall skövlas och läggas öde, och de skall inse att jag är Herren. Detta därför att du sade: Nilfloden är min, jag har själv gjort den. 10Se, därför är jag emot dig och dina strömmar, och jag skall göra Egyptens land till en ödemark, till ett ödelagt land, från Migdol till Sevene ända fram till Nubiens gräns. 11Ingen människas fot skall gå fram där och ingen fot av något djur. Landet skall ligga obebott i fyrtio år. 12Jag skall göra Egyptens land till en ödemark bland ödelagda länder, och dess städer skall ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Jag skall skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. 13Ty så säger Herren, Herren: När fyrtio år har gått, skall jag samla egyptierna från de folk där de är utspridda. 14Jag skall göra slut på deras fångenskap och låta dem återvända till Patros land, som de härstammar från. Där skall de bli ett oansenligt rike, 15ett rike som är oansenligare än andra riken, så att det inte mer skall kunna upphöja sig över folken. Jag skall låta dem bli så få att de inte kan härska över folken. 16Israels folk skall inte mer förlita sig på egyptierna, utan de skall minnas sin synd, när de vänder sig till dem för att få hjälp. Och de skall inse att jag är Herren, Herren." 17I det tjugosjunde året, på första dagen i den första månaden kom Herrens ord till mig. Han sade: 18"Du människobarn, Nebukadressar, kungen i Babel, har låtit sin här utföra ett hårt arbete mot Tyrus. Varje huvud har blivit skalligt och varje skuldra sönderskavd. Men varken han eller hans här har vunnit något av Tyrus genom det arbete de utfört mot det. 19Därför säger Herren, Herren så: Se, jag ger Egyptens land åt Nebukadressar, kungen i Babel, och han skall föra bort dess rikedomar och plundra och ta byte där. Detta skall hans här få som lön. 20Som ersättning för hans arbete ger jag honom Egyptens land, ty för min räkning har de utfört sitt verk, säger Herren, Herren. 21På den tiden skall jag låta ett horn växa upp åt Israels hus, och jag skall låta dig öppna munnen mitt ibland dem. Och de skall inse att jag är Herren."