1Herrens ord kom till mig. Han sade: 2"Du människobarn, profetera och säg:Så säger Herren, Herren:Jämra er: "Ve oss, vilken dag!" 3Ty dagen är nära,Herrens dag är nära,en mulen dag, då hednafolkens stund är inne. 4Ett svärd skall komma över Egypten,och Nubien skall gripas av ångestnär de slagna faller i Egypten,dess rikedomar förs bortoch dess grundvalar rivs upp. 5Nubier, puteer och ludeer och hela skaran av främmande folkoch kubeer och förbundslandets sönerskall tillsammans med dem falla för svärd. 6Så säger Herren:Egyptens försvarare skall falla,deras stolta makt skall störtas.Från Migdol till Seveneskall de som bor där falla för svärd,säger Herren, Herren. 7Deras land skall ligga öde bland ödelagda länder, och deras städer skall ligga bland ödelagda städer. 8De skall inse att jag är Herren, när jag sätter eld på Egypten och låter krossa alla dess hjälpare. 9På den dagen skall sändebud på fartyg dra ut från mig för att skrämma Nubien mitt i dess trygghet. Man skall där gripas av ångest som på Egyptens dag, ty se, det kommer. 10Så säger Herren, Herren:Jag skall göra slut på Egyptens överflödgenom Nebukadressar, kungen i Babel. 11Han och hans folk med honom,de grymmaste bland hednafolken,skall föras dit för att fördärva landet.De skall dra sina svärd mot Egyptenoch fylla landet med slagna. 12Jag skall göra floderna till torr markoch sälja landet i onda mäns händer.Genom främlingars händer skall jag ödelägga landetmed allt som finns i det.Jag, Herren, har talat. 13Så säger Herren, Herren:Jag skall också förstöra avgudarnaoch göra slut på avgudabilderna i Nof.Det skall inte mer uppstå någon furste i Egypten,och jag skall låta skräck drabba Egyptens land. 14Jag skall ödelägga Patros,tända eld på Soanoch hålla dom över No. 15Jag skall utgjuta min vrede över Sin,Egyptens värn,och utrota den larmande hopen i No. 16Jag skall tända eld på Egypten,Sin skall gripas av ångest,No skall erövrasoch Nof överfallas på ljusa dagen. 17Avens och Pi-Besets unga män skall falla för svärd,och kvinnorna skall vandra bort i fångenskap. 18I Tachpanches blir dagen mörk,när jag bryter sönder Egyptens okoch dess stolta makt upphör att finnas till.Ett moln skall övertäcka det,och dess döttrar skall vandra bort i fångenskap. 19Jag skall hålla dom över Egypten,och de skall inse att jag är Herren." 20I elfte året, på sjunde dagen i första månaden, kom Herrens ord till mig. Han sade: 21"Du människobarn, jag har brutit sönder faraos, den egyptiske kungens arm, och man har inte förbundit den. Man har inte använt läkemedel, inte lindat den eller lagt förband på den för att på nytt göra den stark nog att föra svärdet. 22Därför säger Herren, Herren så: Jag är emot farao, kungen i Egypten, och skall bryta sönder hans armar, både den som ännu är stark och den som redan är bruten, och jag skall låta svärdet falla ur hans hand. 23Jag skall skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. 24Den babyloniske kungens armar skall jag stärka, och jag skall sätta mitt svärd i hans hand. Men faraos armar skall jag bryta sönder, så att han som en dödsslagen kämpe jämrar sig inför honom. 25Jag skall stärka den babyloniske kungens armar, men faraos armar skall sjunka ner. De skall inse att jag är Herren, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand, för att han skall räcka ut det mot Egyptens land. 26Jag skall skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. Och de skall inse att jag är Herren."