1Herrens ord kom till mig. Han sade: 2"Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Seirs berg och profetera mot det. 3Säg till det: Så säger Herren, Herren: Se, jag är emot dig, du Seirs berg, och jag skall räcka ut min hand mot dig och göra dig till en ödslig ödemark. 4Jag skall lägga dina städer i ruiner, och du skall bli öde, och du skall inse att jag är Herren. 5Eftersom du alltid har hatat Israels barn och givit dem åt svärdet under deras ofärds tid, när missgärningen hade nått sin gräns, 6därför, så sant jag lever, säger Herren, Herren, skall jag förvandla dig till blod, och blod skall förfölja dig. Eftersom du inte har hatat blod, skall blod förfölja dig. 7Jag skall göra Seirs berg till en ödslig ödemark, och jag skall utrota var och en som färdas där, fram eller tillbaka. 8Jag skall fylla dina berg med dina slagna. På dina höjder, i dina dalar och vid alla dina bäckar skall män falla för svärd. 9Jag skall göra dig till en ödemark för all framtid, och dina städer skall inte mer vara bebodda. Då skall ni inse att jag är Herren. 10Du sade: De båda folken och de båda länderna skall bli mina, vi skall ta dem i besittning - detta fastän Herren bodde där -, 11därför, så sant jag lever, säger Herren, Herren, skall jag utföra mitt verk med samma vrede och brinnande nit som du i ditt hat har visat mot dem. Jag skall göra mig känd bland dem när jag dömer dig. 12Du skall inse att jag är Herren. Jag har hört alla de föraktfulla ord som du har uttalat mot Israels berg, då du sagt: Det är en ödemark. Vi har fått dem, och vi skall uppsluka dem. 13Så har ni skrutit, och ni har hopat ord på ord mot mig. Men jag har hört det. 14Så säger Herren, Herren: Medan hela jorden gläder sig skall jag göra dig till en ödemark. 15Därför att du gladde dig över att Israels arvedel blev ödelagd, skall jag göra på samma sätt med dig. Du skall bli en ödemark, du Seirs berg och du hela Edom, så stor du är. Då skall de inse att jag är Herren.