1Herrens ord kom till mig. Han sade: 2"Du människobarn, så säger Herren, Herren till Israels land: Slutet kommer! Ja, slutet kommer över landets fyra hörn. 3Nu kommer slutet över dig, ty jag skall sända min vrede mot dig och döma dig efter dina gärningar och låta alla dina vidrigheter drabba dig. 4Jag skall inte skona dig och inte ha något förbarmande. Jag skall låta dina gärningar drabba dig och dina vidrigheter vara mitt ibland dig. Och ni skall inse att jag är Herren. 5Så säger Herren, Herren: Se, en olycka kommer, en olycka ensam i sitt slag! 6Slutet kommer, ja, slutet kommer! Det vaknar upp och kommer över dig. Se, det kommer! 7Nu är det din tur att dömas, du som bor här i landet. Din stund kommer, förvirringens dag är nära, då inget skörderop mer skall höras på bergen. 8Jag skall snart utgjuta min förbittring över dig och ösa ut min vrede över dig och döma dig efter dina gärningar och låta alla dina vidrigheter komma över dig. 9Jag skall inte skona dig och inte ha något förbarmande. Jag skall ge dig efter dina gärningar och de avskyvärda ting som finns hos dig. Och ni skall inse att det är jag, Herren, som slår. 10Se, dagen är inne! Den har kommit! Tidsfristen har löpt ut. Riset blomstrar, övermodet grönskar. 11Våldet har växt till ett ondskans ris. Det blir inget kvar av dem, ingen från deras hop, inget av deras rikedom, deras härlighet försvinner. 12Stunden kommer, dagen närmar sig. Köparen skall inte glädja sig och säljaren inte sörja, ty brinnande vrede drabbar hela deras hop. 13Säljaren får inte vända tillbaka till det han har sålt, även om de skulle förbli bland de levande. Ty profetian om hela deras hop skall inte tas tillbaka, och ingen som lever i synd kommer att rädda sitt liv. 14Man blåser i hornet och gör sig redo, men ingen drar ut till strid. Ty min brinnande vrede drabbar hela hopen. 15Ute härjar svärdet och inne pest och hungersnöd. Den som är ute på marken dör genom svärdet, den som är i staden dukar under av hungersnöd och pest. 16Men de som undkommer skall fly till bergen och vara som bergklyftornas duvor, som alla jämrar sig, var och en för sin missgärnings skull. 17Alla händer skall sjunka ner och alla knän bli som vatten. 18Människorna skall klä sig i säcktyg, och förfäran skall drabba dem. I allas ansikten skall skam synas, och alla huvuden skall rakas. 19De skall kasta ut sitt silver på gatorna och betrakta sitt guld som orent. Silvret och guldet skall inte kunna rädda dem på Herrens vredes dag. De skall inte kunna mätta sig med det eller fylla sin buk med det, ty det har för dem varit en orsak till synd. 20Dess vackra glans använde de till högfärd, och de gjorde sina avskyvärda bilder och avgudar av det. Därför skall jag göra det till orenhet för dem. 21Jag skall ge det som byte i främlingars hand och som rov åt de ogudaktiga på jorden, för att de skall vanhelga det. 22Jag skall vända mitt ansikte från dem, så att man får vanhelga min dyrbara boning. Våldsmän skall dra in där och vanhelga den. 23Gör i ordning kedjorna, ty landet är fullt av blodsutgjutelse och staden är full av våld. 24Jag skall låta de ogudaktigaste hednafolk komma och ta över deras hus. Så skall jag göra slut på de fräckas övermod, och deras helgedomar skall bli vanhelgade. 25Ångest kommer, och när de söker frid skall de inte finna någon. 26Den ena olyckan skall komma efter den andra, det ena sorgebudet skall följa det andra. Man skall tigga profeterna om syner, prästerna skall komma till korta med sin undervisning och de äldste med sina råd. 27Kungen skall sörja, furstarna skall klä sig i förskräckelse och folket i landet skall stå med darrande händer. Jag skall ge dem efter deras gärningar och döma dem efter deras egna domar. De skall då inse att jag är Herren."