1Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? 2Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro? 3Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet? 4Har ni lidit så mycket förgäves, ja, helt förgäves? 5Han som ger er Anden och gör underverk bland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni lyssnar i tro, liksom Abraham? 6Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. 7Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn. 8Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade. 9Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde. 10Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter. 11Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro. 12Men lagen säger inte "av tro", utan den som håller dessa bud skall leva genom dem. 13Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. 14Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden. 15Bröder, jag vill ta ett exempel från vardagen: inte ens en människas testamente som har vunnit laga kraft kan göras ogiltigt eller få något tillägg. 16Nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Det heter inte: "och åt dina avkomlingar", som när man talar om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling som är Kristus. 17Vad jag menar är detta: ett testamente som Gud själv i förväg har gett laga kraft, kan inte upphävas av lagen som gavs fyrahundratrettio år senare, så att löftet skulle sättas ur kraft. 18Ty om arvet beror på lagen, beror det inte på löftet. Men åt Abraham har Gud gett arvet genom ett löfte. 19Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand. 20Denne medlare företräder inte bara en part. Men Gud är en. 21Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade verkligen rättfärdigheten kommit av lagen. 22Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. 23Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. 24Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. 25Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare. 26Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. 28Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.