1Sedan fortsatte Jakob sin färd till Österlandet. 2Där fick han se en brunn på fältet och vid den låg tre fårhjordar, ty ur den brunnen brukade man ge hjordarna vatten. Stenen som låg över brunnens öppning var stor. 3Därför brukade man först samla alla hjordarna där och sedan vältra bort stenen från öppningen till brunnen och ge fåren vatten. Därefter lade man tillbaka stenen på sin plats över brunnens öppning. 4Jakob frågade männen: "Mina bröder, varifrån är ni?" De svarade: "Vi är från Haran." 5Då sade han till dem: "Känner ni Laban, Nahors son?" "Ja", svarade de. 6Han frågade dem vidare: "Står det väl till med honom?" De svarade: "Ja. Se, där kommer hans dotter Rakel med fåren." 7Jakob sade: "Det är ju ännu full dag och det är inte tid än att samla in boskapen. Ge fåren vatten och för dem ut på bete igen." 8Men de svarade: "Vi kan inte göra det förrän alla hjordarna har samlats och man har vältrat bort stenen från brunnens öppning. Då ger vi fåren vatten." 9Medan han talade med dem kom Rakel dit med sin fars får, ty hon brukade vakta dem. 10När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får, gick han fram och vältrade bort stenen från öppningen till brunnen och gav sin morbror Labans får vatten. 11Jakob kysste Rakel och brast i gråt. 12Han berättade för Rakel att han var hennes fars släkting och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade detta för sin far. 13När Laban fick höra om sin systerson Jakob skyndade han sig emot honom, tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus. Jakob berättade för Laban allt som hade hänt honom. 14Och Laban sade till honom: "Du är verkligen av samma kött och blod som jag!" Så stannade han hos honom en månad. 15Laban sade till Jakob: "Du är ju min släkting. Skall du arbeta åt mig för ingenting? Säg mig vad du vill ha i lön." 16Laban hade två döttrar. Den äldre hette Lea och den yngre Rakel. 17Leas ögon var matta, men Rakel var välväxt och vacker att se på. 18Och Jakob älskade Rakel. Därför sade han: "Jag vill arbeta åt dig i sju år för Rakel, din yngre dotter." 19Laban svarade: "Det är bättre att jag ger henne till dig än till någon annan. Stanna kvar hos mig." 20Så arbetade Jakob i sju år för Rakel, men för honom var det bara som några dagar eftersom han älskade henne. 21När tiden hade gått sade Jakob till Laban: "Ge mig min hustru, för nu är tiden inne. Låt mig gå in till henne." 22Då samlade Laban allt folket på orten och ordnade en fest. 23Men när kvällen kom tog han sin dotter Lea och förde henne till honom, och han gick in till henne. 24Och Laban gav sin slavinna Silpa till tjänsteflicka åt sin dotter Lea. 25På morgonen fick Jakob se att det var Lea. Då sade han till Laban: "Vad har du gjort mot mig? Var det inte för Rakel jag arbetade hos dig? Varför har du bedragit mig?" 26Laban svarade: "Här på orten brukar man inte ge bort den yngre före den äldre. 27Fullfölj nu Leas bröllopsvecka. Sedan skall vi ge dig den andra också mot att du arbetar åt mig i sju år till." 28Jakob gick med på detta och fullföljde hennes bröllopsvecka. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru. 29Och Laban gav sin slavinna Bilha till tjänsteflicka åt sin dotter Rakel. 30Så gick Jakob in till Rakel också, och han älskade Rakel mer än Lea. Sedan arbetade han hos honom i sju år till. 31Men när Herren såg att Lea var försmådd, gjorde han henne fruktsam medan Rakel var ofruktsam. 32Lea blev havande och födde en son som hon gav namnet Ruben, ty hon sade: " Herren har sett mitt lidande. Nu kommer min man att älska mig." 33Och hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: " Herren har hört att jag är försmådd. Därför har han gett mig denne också." Och hon gav honom namnet Simeon. 34Hon blev havande på nytt och födde en son. Då sade hon: "Nu skall väl ändå min man hålla sig till mig. Jag har ju fött tre söner åt honom." Därför fick han heta Levi. 35Ännu en gång blev hon havande och födde en son. Då sade hon: "Nu vill jag tacka Herren." Därför gav hon honom namnet Juda. Sedan slutade hon upp att föda.