1Vid den tiden lämnade Juda sina bröder och slöt sig till en man i Adullam som hette Hira. 2Där fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Sua. Han tog henne till sig och gick in till henne. 3Hon blev havande och födde en son som fick namnet Er. 4Sedan blev hon åter havande och födde en son som hon gav namnet Onan. 5Hon födde ännu en son och gav honom namnet Sela. När han föddes var Juda i Kesib. 6Juda tog åt Er, sin förstfödde, en hustru som hette Tamar. 7Men Er, Judas förstfödde, var ond i Herrens ögon och Herren dödade honom. 8Då sade Juda till Onan: "Gå in till din brors hustru, gift dig med henne i din brors ställe och skaffa avkomma åt din bror." 9Men eftersom Onan visste att avkomman inte skulle bli hans egen, lät han säden spillas på jorden varje gång han låg med sin brors hustru, detta för att inte ge avkomma åt sin bror. 10Det Onan gjorde var ont i Herrens ögon, och han dödade också honom. 11Då sade Juda till sin sonhustru Tamar: "Stanna som änka i din fars hus till dess att min son Sela blir vuxen." Han var nämligen rädd att också denne skulle dö liksom hans bröder. Tamar gick då tillbaka till sin fars hus och stannade där. 12En lång tid därefter dog Suas dotter, Judas hustru. Efter sorgetidens slut gick Juda med sin vän adullamiten Hira upp till Timna, till dem som klippte hans får. 13När man berättade för Tamar att hennes svärfar var på väg till Timna för att klippa fåren, 14lade hon av sig änkekläderna, tog på sig en slöja och satte sig vid porten till Enajim på vägen till Timna. Hon såg nämligen att Sela var fullvuxen och att man ändå inte gav henne till hustru åt honom. 15När Juda fick se henne, trodde han att hon var en sköka. Hon hade ju täckt för sitt ansikte. 16Han vek av till henne där hon satt vid vägen, och sade: "Får jag gå in till dig?" Han visste inte att det var hans sonhustru. Hon svarade: "Vad vill du ge mig för att få gå in till mig?" 17Han sade: "Jag skickar dig en killing ur min hjord." Hon svarade: "Ja, om du ger mig pant tills du skickar den." 18Han sade: "Vad skall jag då ge dig i pant?" Hon svarade: "Din signetring med kedja och staven som du har i handen." Då gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom. 19Sedan gick hon därifrån och lade av sig slöjan och tog på sig änkekläderna igen. 20Juda skickade killingen med sin vän adullamiten för att få tillbaka panten av kvinnan, men denne hittade henne inte. 21Han frågade männen på platsen var tempelskökan fanns, hon som satt vid vägen i Enajim, men de svarade att det inte hade funnits någon tempelsköka där. 22Och han kom tillbaka till Juda och sade: "Jag har inte hittat henne. Dessutom säger folket på orten att det inte funnits någon tempelsköka där." 23Då sade Juda: "Hon får behålla det så skämmer vi inte ut oss. Jag har nu skickat killingen, men du har inte hittat henne." 24Ungefär tre månader senare fick Juda höra: "Din sonhustru Tamar har bedrivit otukt och hon har också blivit havande genom sin otukt." Då sade Juda: "För ut henne och bränn henne!" 25Men när hon skulle föras ut skickade hon bud till sin svärfar och lät säga: "Genom en man som äger dessa saker är jag havande. Se efter vem som äger den här signetringen med kedja och den här staven." 26Och Juda kände igen dem och sade: "Hon har rätten på sin sida, inte jag, eftersom jag inte har gett henne åt min son Sela." Men han låg aldrig mer med henne. 27När hon skulle föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. 28Vid födelsen stack den ene fram en hand. Då tog barnmorskan en röd tråd och band den om hans hand och sade: "Han kom ut först." 29Men när han sedan drog tillbaka handen kom hans bror ut. Då sade hon: "Varför har du trängt dig fram?" Och han fick namnet Peres. 30Därefter kom hans bror ut, han som hade den röda tråden om sin hand. Och han fick namnet Sera.