1Josef hade förts ner till Egypten. Och Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för drabanterna, köpte honom av ismaeliterna som hade fört honom dit. 2Herren var med Josef och allt lyckades för honom. Han var i sin egyptiske herres hus, 3och hans herre såg att Herren var med honom, ty allt som han gjorde lät Herren lyckas väl. 4Josef fann nåd för Potifars ögon och fick betjäna honom. Potifar satte honom över hela sitt hus, och allt han ägde lämnade han åt Josef att sköta om. 5Från den stund han hade satt honom över sitt hus och alla sina ägodelar, välsignade Herren egyptierns hus för Josefs skull. Herrens välsignelse vilade över allt han ägde, både hemma och ute på marken. 6Och han lämnade allt i Josefs vård och sedan han hade fått honom till sin hjälp bekymrade han sig inte om något annat än maten som han åt.Josef var välväxt och såg bra ut. 7Efter en tid hände det att hans herres hustru kastade sina blickar på honom och sade: "Ligg med mig!" 8Men han vägrade och sade till sin herres hustru: "Ända sedan min herre tog mig i sin tjänst bekymrar han sig inte om något i huset. Allt han äger har han lämnat åt mig att sköta om. 9Här i huset har han inte större makt än jag, och ingenting annat än dig har han förbehållit sig eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?" 10Fast hon dag efter dag talade på det sättet till Josef, lyssnade han inte på henne och ville inte ligga med henne eller vara tillsammans med henne. 11Men en dag då han kom in i huset för att utföra sitt arbete och ingen av husfolket fanns inne, 12grep hon honom i manteln och sade: "Ligg med mig!" Men han lämnade manteln i hennes hand och flydde därifrån. 13När hon såg att han hade lämnat manteln i hennes hand och flytt, 14ropade hon på sitt husfolk och sade till dem: "Se här, han har fört hit till oss en hebreisk man som vill locka oss till lättsinne. Han kom in till mig och ville ligga med mig. Men jag skrek högt, 15och när han hörde hur jag höjde rösten och skrek, lämnade han kvar manteln hos mig och flydde ur huset." 16Sedan lät hon hans mantel ligga kvar hos sig till dess hans herre kom hem. 17Då berättade hon samma sak för honom. Hon sade: "Den hebreiske tjänaren, som du har fört hit till oss, kom in till mig och ville locka mig till lättsinne. 18Men när jag höjde rösten och ropade, lämnade han sin mantel hos mig och flydde ut ur huset." 19När Josefs herre hörde sin hustru berätta för honom att hans tjänare hade handlat så mot henne, blev han rasande 20och satte Josef i det fängelse där kungens fångar hölls fängslade. Där satt Josef som fånge. 21Men Herren var med Josef och visade honom nåd och lät honom bli vänligt bemött av föreståndaren för fängelset. 22Han lät alla fångar i fängelset stå under Josefs uppsikt, och allt som skulle göras där fick Josef göra. 23Föreståndaren för fängelset bekymrade sig inte om något som Josef hade hand om, eftersom Herren var med honom och lät honom lyckas i allt han gjorde.