1Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: "Kom hit till mig, så skall jag tala om vad som skall hända er i kommande dagar. 2Ja, kom samman och lyssna, ni Jakobs söner, hör på Israel, er fader! 3Ruben, min förstfödde är du,min kraft och min styrkas förstling,främst i myndighetoch främst i makt. 4Du sjuder över som vatten,du skall inte bli den främste,ty du besteg din fars bädd.Då vanhelgade du den,ja, min bädd besteg han. 5Simeon och Levi är bröder.Våldet är deras vapen. 6Min själ skall inte ta del i deras råd,min själ skall inte umgås med dem,ty i sin vrede dödade de mänoch i sitt övermod stympade de oxar. 7Förbannad är deras vrede som är så våldsamoch deras grymhet som är så stor!Jag skall strö ut dem i Jakob,jag skall skingra dem i Israel. 8Juda, dig skall dina bröder prisa.Din hand skall vara på dina fienders nacke,din fars söner skall buga sig för dig. 9Ett ungt lejon är Juda.Från rivet byte har du rest dig, min son.Han böjer sig, han lägger sig nersom ett lejon,som en lejoninna -vem får honom att resa sig? 10Spiran skall inte vika från Juda,inte härskarstaven från hans fötter,förrän han som den tillhör kommeroch folken blir honom lydiga. 11Han binder sin ungåsna vid vinstocken,sitt åsneföl vid den ädla rankan.Han tvättar sina kläder i vin,sin mantel i druvors blod. 12Hans ögon är dunkla av vin,hans tänder vita av mjölk. 13Sebulon skall bo vid havets strandoch bli en hamn för skepp.Sin sida skall han vända mot Sidon. 14Isaskar är en stark åsna,som ligger i ro i sitt hägn. 15Han såg att viloplatsen var godoch att landet var ljuvligt.Då böjde han sin rygg under bördoroch blev en arbetspliktig slav. 16Dan skall skaffa rätt åt sitt folksom en av Israels stammar. 17Dan skall vara en orm på vägen,en huggorm på stigen,en som biter hästen i foten,så att ryttaren faller baklänges. 18Herre, jag väntar på din frälsning! 19Gad skall trängas av skaror,men själv skall han tränga dem in på hälarna. 20Från Aser kommer utsökta rätter.Kungliga läckerheter skall han ge. 21Naftali är en snabb hind,som talar vackra ord. 22Ett ungt fruktträd är Josef,ett ungt fruktträd vid källan.Grenarna når upp över muren. 23Bågskyttar oroar honom,de skjuter på honom och ansätter honom. 24Men hans båge förblir fastoch hans händer och armar spänstigagenom dens händer som är den Starke i Jakob,genom honom som är Herden, Israels Klippa, 25genom din fars Gud, han skall hjälpa dig,genom den Allsmäktige, han skall välsigna digmed välsignelser ovanifrån, från himlen,välsignelser från djupet som ruvar där nere,välsignelser från bröst och moderliv. 26Din fars välsignelser når högt,högre än mina fäders välsignelser,till de eviga höjdernas härlighet.De skall vara över Josefs huvud,över hjässan på honom som är fursten bland sina bröder. 27Benjamin är en glupsk varg.På morgonen äter han rov,på kvällen fördelar han byte." 28Alla dessa är Israels stammar, tolv till antalet, och detta är vad deras far sade till dem när han välsignade dem. Åt var och en gav han sin särskilda välsignelse. 29Sedan befallde han dem och sade: "Jag skall nu samlas till mitt folk. Begrav mig hos mina fäder i grottan på hetiten Efrons mark, 30i den grotta som ligger vid fältet i Makpela mitt emot Mamre i Kanaans land. Denna mark köpte Abraham till gravplats av hetiten Efron. 31Där begravdes Abraham och hans hustru Sara, där begravdes också Isak och hans hustru Rebecka, och där har jag själv begravt Lea, 32i grottan på den åker som köptes av hetiterna." 33När Jakob hade givit sina söner dessa befallningar drog han upp fötterna i sängen. Och han gav upp andan och samlades till sitt folk.