1Den profetia som profeten Habackuk skådade. 2Herre, hur länge skall jag ropa på hjälp,utan att du hör,ropa högt till dig över våld,utan att du räddar? 3Varför låter du mig se ondska,och hur kan du själv se på sådant elände?Fördärv och våld är inför mig,split och kiv uppstår. 4Därför blir lagen utan kraft,och rätten kommer aldrig fram.Den ogudaktige omringar den rättfärdigeoch rätten blir förvrängd. 5Se er omkring bland hednafolken, ja, skåda!Häpna, ja, häpna!Ty en gärning utför jag i era dagar,som ni inte kommer att tro när man berättar den. 6Ty se, jag skall uppväcka kaldeerna,det vilda och snabba folket,som drar ut vida omkring på jordenför att ta i besittningboplatser som inte är deras. 7De är fruktansvärda och hemska,de avgör själva vad som är lag och rätt. 8Deras hästar är snabbare än leoparderoch vildare än vargar om aftonen.Deras ryttare spränger fram,de kommer fjärran ifrån.De flyger i väg likt örnen,som störtar sig över sitt rov. 9Alla kommer de för att utöva våld,stridslystna rycker de framoch samlar fångar som sand. 10De gör kungar till åtlöje,furstar hånar de.De hånskrattar åt alla befästningar,de kastar upp jordvallar och intar dem. 11Så drar de vidare som vinden,de fortsätter framåtoch ådrar sig skuld.Deras egen styrka är deras gud. 12Har inte du, Herre, alltid varit till,du min Gud, min Helige?Vi skall inte dö!Herre, till en dom har du satt dem,till en tillrättavisning har du berett dem,du vår klippa. 13Dina ögon är för rena för att se på det onda.Du som inte står ut med att se någon orätt,hur kan du då se på de trolösaoch tiga när den ogudaktige slukarden som är mer rättfärdig än han? 14Du gör människorna lika fiskarna i havet,lika kräldjuren som inte har någon herre. 15De drar upp dem alla med sin krokoch fångar dem i sitt nät.De samlar dem i sitt garn,därför jublar de och är glada. 16Därför offrar de åt sitt nätoch tänder rökelse åt sitt garn.Genom dem blir deras andel fetoch deras mat välsmakande. 17Men skall de då få vittja sitt nätoch ständigt dräpa folken utan förskoning?