1Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser. 2Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. 3Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt. 4Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, eftersom Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han, fastän han är död. 5Genom tron togs Hanok bort utan att möta döden. Och man fann honom inte mer, ty Gud hade tagit honom till sig. Innan han togs bort, hade han fått det vittnesbördet att han funnit nåd hos Gud. 6Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom. 7I tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina, sedan Gud hade varnat honom för det som ingen ännu hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro. 8I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. 9I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte. 10Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat. 11Genom tron fick också Sara kraft att bli mor för en avkomma fast hon var överårig. Hon litade på honom som hade gett löftet. 12Därför fick också en enda man barn, talrika som stjärnorna på himlen och oräkneliga som sandkornen på havets strand, detta trots att han var så gott som död. 13I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. 14De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. 15Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. 16Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem. 17I tron bar Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena. 18Och till honom hade Gud sagt: Genom Isak skall du få dina efterkommande. 19Abraham räknade med att Gud hade makt till och med att uppväcka från de döda. Därifrån fick han honom också tillbaka, bildligt talat. 20I tron gav Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau för kommande tider. 21I tron välsignade den döende Jakob var och en av Josefs söner och tillbad, lutad mot änden av sin stav. 22I tron påminde Josef, när han låg för döden, om Israels barns uttåg och gav befallning om vad som skulle göras med hans ben. 23I tron hölls Mose efter sin födelse gömd av sina föräldrar i tre månader. De såg att det var ett vackert barn och lät sig inte skrämmas av kungens påbud. 24I tron vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas Faraos dotterson. 25Han valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att en kort tid leva i syndig njutning. 26Han räknade Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens alla skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen. 27Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta för kungens vrede. Därför att han liksom såg den Osynlige härdade han ut. 28I tron firade han påsken och beströk dörrposterna med blod, för att fördärvaren inte skulle röra vid deras förstfödda. 29I tron gick folket genom Röda havet som på torr mark, men när egyptierna försökte, dränktes de. 30Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt omkring dem i sju dagar. 31Genom tron undgick skökan Rahab att gå under tillsammans med dem som inte trodde, eftersom hon hade tagit emot spejarna som vänner. 32Vad skall jag säga mer? Jag skulle inte hinna med att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, Samuel och profeterna. 33Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, täppte till lejons gap, 34släckte rasande eld och undkom svärdsegg. De var svaga men blev starka, de blev väldiga i strid och drev främmande härar på flykten. 35Kvinnor fick tillbaka sina döda genom uppståndelse. Andra torterades, och de vägrade att låta sig befrias för att få en bättre uppståndelse. 36Andra utstod hån och gisselslag, ja, även bojor och fängelse. 37De blev stenade, söndersågade eller dödade med svärd. De gick omkring i fårskinn och gethudar, led brist, blev plågade och misshandlade. 38Världen förtjänade inte att hysa dem. De irrade omkring i öknar och på berg, i grottor och hålor. 39Och fast alla dessa hade fått vittnesbördet att de trodde, fick de inte det som var utlovat. 40Ty Gud har förutbestämt något bättre åt oss: först tillsammans med oss skall de nå målet.