1När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. 2Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. 3Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet. 4Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. 5Ni har glömt den uppmaning ni får som söner:Min son, förakta inte Herrens tuktanoch tappa inte modet,när du tuktas av honom. 6Ty den Herren älskar tuktar han,och han agar var sonsom han har kär. 7Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? 8Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner. 9Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? 10Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans helighet. 11För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt. 12Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. 13Gör stigarna raka för era fötter, så att den fot som haltar inte går ur led utan i stället blir botad. 14Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren. 15Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas. 16Se till att ingen av er är otuktig eller oandlig som Esau. I utbyte mot ett enda mål mat lämnade han ifrån sig sin förstfödslorätt. 17Ni vet att han avvisades, när han sedan ville ärva välsignelsen. Isak såg nämligen inte någon möjlighet att ändra sig, fastän Esau under tårar sökte få välsignelsen. 18Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på och som står i brand, inte till töcken, mörker och storm, 19inte till basunljud och till en röst som talade så att de som hörde den bad att få slippa höra mer. 20Ty de uthärdade inte befallningen: Även om det är ett djur som rör vid berget, skall det stenas. 21Så förfärande var synen att Mose sade: Jag är förskräckt och skälver. 22Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, 23till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen. 24Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet som talar starkare än Abels blod. 25Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur mycket mindre skall då vi kunna det, om vi vänder oss bort från honom som varnar oss från himlen. 26Den gången kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång skall jag komma inte bara jorden utan också himlen att skaka. 27Orden "än en gång" visar att det som skakar skall försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skaka skall bestå. 28Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan. 29Ty vår Gud är en förtärande eld.