1Därför, heliga bröder, ni som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel och överstepräst som vi bekänner oss till. 2Han var betrodd av den som hade insatt honom, liksom Mose var betrodd i hela Guds hus. 3Men Jesus är värd mycket större ära än Mose, liksom byggmästaren är värd större heder än själva huset. 4Varje hus är byggt av någon, men Gud är den som har byggt allt. 5Mose var betrodd som tjänare i hela Guds hus för att vittna om det som senare skulle förkunnas. 6Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus, och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och vårt hopp som vi berömmer oss av. 7Därför säger den helige Ande:I dag, om ni hör hans röst, 8så förhärda inte era hjärtan,som när era fäder väckte min förbittringpå frestelsens dag i öknen. 9Där frestade de migoch satte mig på prov,fastän de såg mina gärningarunder fyrtio år. 10Därför blev jag vredpå detta släkte och sade:Alltid far de vilse i sina hjärtan.De vill inte veta av mina vägar. 11Då svor jag i min vrede:De skall aldrig komma ini min vila. 12Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud. 13Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. 14Ty vi är Kristi vänner, om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt. 15Det heter: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan som när era fäder väckte min förbittring. 16Vilka var det då som väckte förbittring, fastän de hade hört hans röst? Var det inte alla de som Mose hade fört ut ur Egypten? 17Vilka var han vred på under fyrtio år? Var det inte de som syndade och blev liggande döda i öknen? 18Och vilka gällde eden han svor, att de aldrig skulle komma in i hans vila, om inte dem som var olydiga? 19Vi ser alltså att det var för sin otros skull som de inte kunde komma in.