1Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras till fullkomlighet. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, 2med undervisning om reningar och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom. 3Ja, detta vill vi göra, om Gud tillåter. 4Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande 5och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter 6men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse, eftersom de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom. 7Ty en åker som dricker regnet som ofta faller på den och som ger god gröda åt dem som den brukas för, den åkern får välsignelse från Gud. 8Men bär den törnen och tistlar är den värdelös, och förbannelsen är inte långt borta. Slutet blir att den bränns av. 9Men när det gäller er, ni älskade, är vi övertygade om det bästa, vad som hör till er frälsning, fastän vi talar på detta sätt. 10Ty Gud är inte orättvis, så att han glömmer vad ni har gjort och vilken kärlek ni har visat hans namn genom att nu som tidigare tjäna de heliga. 11Men vi önskar att var och en av er skall visa samma iver att bevara full visshet i hoppet ända till slutet, 12så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och uthållighet får det utlovade arvet. 13När Gud gav löftet åt Abraham svor han vid sig själv - han hade ju ingen högre att svära vid. 14Han sade: Jag skall rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig. 15Så fick Abraham efter tålig väntan vad Gud hade lovat. 16Människor svär ju vid den som är större än de själva, och eden bekräftar vad de sagt och gör slut på alla deras invändningar. 17Eftersom Gud ännu klarare ville visa för dem som skulle ärva det som var utlovat, hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han sitt löfte med en ed. 18Så skulle vi genom två orubbliga uttalanden, i vilka Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi äger. 19I detta hopp har vi ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förlåten, 20dit Jesus för vår skull gick in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.