1Israel var en frodig vinstocksom bar frukt.Men ju mer frukt han fick,dess fler altaren byggde han åt sig.Ju bättre det gick hans land,desto finare stoder reste han. 2Deras hjärta är delat,nu skall de lida sitt straff.Han skall själv bryta ner deras altarenoch förstöra deras stoder. 3Nu skall de säga:"Vi har ingen kung,ty vi fruktar inte Herren.Och en kung, vad skulle han kunna göra för oss?" 4De talar tomma ord,de svär falska eder och sluter förbund,och domen skjuter uppsom en giftig planta ur markens fåror. 5De som bor i Samariaär rädda för kalven i Bet-Aven.Folket skall sörja över den,avgudaprästerna skall darra,eftersom dess härlighetskall föras bort i fångenskap. 6Också han själv skall föras till Assyriensom en gåva åt den store kungen.Skam skall Efraim själv få,Israel skall komma på skam med sina planer. 7Samariens kung skall försvinnasom en pinne på vattnet. 8Ödelagda blir Avens offerhöjder,Israels synd.Törne och tistel skall skjuta upppå deras altaren.Då skall man säga till bergen: "Göm oss"och till höjderna: "Fall över oss." 9Israel, ända sedan Gibeas dagar har du syndat.Där trädde de upputan att kriget mot brottslingarna nådde dem i Gibea. 10När jag villkommer jag att tukta dem.Folken skall samlas mot demnär jag binder dem vid deras dubbla synd. 11Efraim är en inkörd kviga,som gärna vill tröska.Men jag skall lägga ett oköver hennes vackra nacke.Jag skall spänna för Efraim,Juda skall plöja,Jakob skall harva. 12Så åt er i rättfärdighet,skörda efter kärlekens bud,bryt er ny mark.Det är tid att söka Herren,till dess han kommer och lär er rättfärdighet. 13Ni har plöjt ogudaktighet,ni har skördat orättfärdighet,ni har ätit lögnens frukt.Ty du har förlitat dig på din egen väg,på dina många hjältar. 14Stridslarm skall uppstå bland dina stammar,och alla dina befästningar skall ödeläggas,så som Bet-Arbel ödelades av Salman på stridens dag,då man krossade både mödrar och barn. 15Sådant skall Betel tillfoga erför er stora ondskas skull.När morgonrodnaden går upp är det förbi,förbi med Israels kung!