1Hör detta, ni präster!Lyssna, ni av Israels hus!Vänd örat till, ni som hör till kungens hus!Domen gäller er.Ty ni har varit en snara för Mispaoch ett nät, utbrett på Tabor. 2I sitt slaktande har upprorsmännen sjunkit djupt,men jag skall straffa dem alla. 3Jag känner Efraim,och Israel är inte fördold för mig.Ty Efraim har nu blivit en sköka,Israel är orenad. 4Deras gärningar hindrar dematt vända tillbaka till sin Gud,ty en otuktsande bor i deras bröst,och Herren känner de inte. 5Israels stolthet vittnar emot honom,Israel och Efraim kommer på fallgenom sin missgärning.Också Juda kommer på fall med dem. 6Med får och nötboskap går de för att söka Herren,men de finner honom inte.Han har dragit sig undan från dem. 7Mot Herren har de handlat svekfullt,ty de har fött barn som inte är hans.Nu skall nymånadsfesten förtära dem och deras åkrar. 8Blås i hornet i Gibea, i trumpet i Rama,slå larm i Bet-Aven:Fienden är efter dig, Benjamin! 9Efraim skall bli ödelagtpå straffets dag.Bland Israels stammarkungör jag vad sant är. 10Furstarna i Juda har blivitlika dem som flyttar råmärken.Över dem skall jag ösamin vrede som vatten. 11Efraim lider förtryck, krossad av domen,ty han har frivilligt följt människobud. 12Därför är jag för Efraim som maloch som röta för Juda hus. 13När Efraim såg sin sjukdomoch Juda sitt sår,gick Efraim till Assuroch sände bud till den store kungen.Men han kan inte hela er,ert sår skall inte läkas. 14Ty jag skall vara som ett lejon mot Efraim,som ett ungt lejon mot Juda hus.Jag själv river dem och går min väg,jag släpar bort dem och ingen kan rädda. 15Jag vill gå min väg,jag vill vända tillbaka till min boning,till dess de erkänner sin skuldoch söker mitt ansikte.I nöden skall de vända sig till mig.