1Ve dem som stadgarorättfärdiga stadgaroch skriver orätta lagar 2för att förvrida rättvisan för de nödställdaoch beröva de nertryckta i mitt folk deras rätt,för att göra änkor till sitt byteoch plundra de faderlösa. 3Vad skall ni göra på räkenskapsdagen,när förödelsen kommer fjärran ifrån?Till vem skall ni fly för att få hjälp,och var skall ni göra av era rikedomar? 4Den som inte faller på knä bland fångarmåste falla bland de dräpta.Med allt detta upphör inte hans vrede,hans hand är ännu uträckt. 5Ve över Assur, min vredes ris!Staven i hans hand är min förbittring. 6Jag sände honom mot ett gudlöst folk,mot min vredes folk.Jag befallde honom att plundra och ta byteoch trampa ner dem som smuts på gatorna. 7Men så menade inte han,i sitt hjärta tänkte han inte så.Hans hjärta stod efter att förgöra,att utrota många folk. 8Ty han säger:"Är inte mina furstar alla kungar? 9Gick det inte Kalno som Karkemis,Hamat som Arpadoch Samaria som Damaskus? 10Eftersom min hand har drabbat andra gudars riken,som hade fler gudabilder än Jerusalem och Samaria, 11skulle jag då inte göra med Jerusalemoch dess gudabildersom jag har gjort med Samaria och dess gudar?" 12Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, skall jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod. 13Ty han säger:"Med min hands kraft har jag utfört dettaoch genom min vishet, eftersom jag är så klok.Jag tog bort folkens gränser,jag plundrade deras skatter,som den mäktige störtade jag härskarna. 14Min hand har funnit folkens skatter.Liksom i ett fågelbo, där alla övergivna ägg är samlade,har jag samlat hela jorden.Det fanns ingen som rörde en vingeeller öppnade näbben och pep. 15Skall yxan upphöja sig över honomsom hugger med den,eller sågen förhäva sig över honomsom sätter den i rörelse?Som om käppen kunde svinga den som lyfter den,eller staven lyfta den som inte är av trä! 16Därför skall Herren, Herren Sebaot,sända en tärande sjukdom bland hans feta män,och under hans härlighet skall en låga brinnalik en lågande eld. 17Och Israels ljus skall vara som en eld,hans Helige som en låga,och den skall bränna upp och förtära hans törnen och tistlar,allt på en dag. 18På hans skogs och fruktträdgårds härlighetskall han fullständigt göra slut.Det skall bli som när en sjuk tynar bort. 19De träd som är kvar i skogenskall vara lätt räknade.Ett barn skall kunna skriva upp dem. 20På den dagen skall kvarlevan av Israeloch de räddade av Jakobs husinte längre stödja sig vid honom som slog dem.I trohet skall de stödja sig på Herren, Israels Helige. 21En kvarleva skall vända om, en kvarleva av Jakob,till Gud, den Mäktige. 22Ty om än ditt folk, Israel, vore som havets sand,så skall bara en kvarleva av det vända om.Förödelse är beslutad,flödande av rättfärdighet. 23Ty förödelse och beslutad straffdomskall Herren, Herren Sebaotlåta komma över hela landet. 24Därför säger Herren, Herren Sebaot så:Mitt folk, du som bor i Sion, frukta inte för Assur.Han skall slå dig med riset och höja sin stav mot dig,som man gjorde i Egypten. 25Ty ännu en liten tid och förbittringen upphör,och min vrede skall vända sig till deras fördärv. 26Herren Sebaot skall svänga sitt gissel över dem,som när han slog Midjan vid Orebsklippan.Sin stav, som han räckte ut över havet,skall han åter höja,som han gjorde i Egypten. 27På den dagen skall hans börda tas bort ifrån din skuldraoch hans ok ifrån din nacke.Ty oket skall brista på grund av fetman. 28Han kommer över Ajat,drar fram genom Migron.I Mikmash lämnar han sin tross. 29De drar fram genom passet,tar nattkvarter i Geba.Rama bävar,Sauls Gibea flyr. 30Ropa högt, du dotter Gallim.Ge akt, du Laisa.Arma Anatot! 31Madmena flyr,Gibeons invånare söker skydd. 32Ännu samma dag gör han halt i Nob.Han svingar sin hand mot dottern Sions berg,mot Jerusalems höjd. 33Se, Herren, Herren Sebaot skall hugga avden lummiga kronan med våldsam kraft.De resliga stammarna skall fällas,de höga träden störta ner. 34Han skall fälla snårskogen med järn,och Libanon skall falla för den Mäktige.