1Profetia om Moab:På en natt är Ar-Moab ödelagt och förstört.På en natt är Kir-Moab ödelagt och tystat. 2Han går upp till sitt tempel,till Dibon och upp på offerhöjdernaför att gråta.Över Nebo och Medeba jämrar sig Moab,alla huvuden där är rakade,alla skägg avskurna. 3På deras gator har man svept sig i säcktyg.På deras tak och på deras torgjämrar sig alla, medan tårarna rinner. 4Hesbon och Eleale höjer klagorop,det hörs ända till Jahas.Därför jämrar sig Moabs krigare,deras själ våndas i dem. 5Mitt hjärta sörjer över Moab.Flyktingarna därifrån flyr till Soar,till Eglat-Selisija.Under gråt stiger man upp på Halluhits höjd,på vägen till Horonajim höjs klagorop över förstörelsen. 6Ty Nimrims vatten blir torr ödemark,gräset torkar bort, brodden vissnar,inget grönt finns kvar. 7Återstoden av sina ägodelar,sina sparade tillhörigheter,bär man därför bort över Pilträdsbäcken. 8Klagoropen ljuder runt om i Moabs land.Deras jämmer når till Eglajim,deras klagan till Beer-Elim. 9Ty Dimons vatten är fulla av blod,men ännu mer skall jag låta komma över Dimon: ett lejon för den som undkommer från Moaboch för dem som finns kvar i landet.