1Profetia om Öknenvid havet. Liksom en storm, som far fram i Negev,kommer det från öknen, från det fruktansvärda landet. 2En hemsk syn har uppenbarats för mig:"Bedragaren bedrar, plundraren plundrar.Drag upp, du Elam!Träng på, du Mediens folk!På all suckan skall jag göra slut." 3Därför är mina höfter fulla av smärta,ångest har gripit mig lik en barnaföderskas ångest.Jag är nertryckt, så att jag inte kan höra,jag är bestört, så att jag inte kan se. 4Mitt hjärta är utom sig, bävan överväldigar mig.Skymningen, som jag längtade efter, får mig att darra. 5Man dukar bordet, sätter ut vakt, äter och dricker.Stig upp, ni furstar,smörj era sköldar! 6Ty så har Herren sagt till mig:"Gå och ställ ut en väktare.Han skall meddela vad han ser." 7Och han såg en hästvagn och ett par ryttare,en åsnevagn och en kamelvagn.Han gav noga akt, mycket noga. 8Han började ryta som ett lejon: "Herre, här står jag ständigt på vakt, dagen lång,jag stannar här på min post natt efter natt. 9Och se, här kommer en vagn med män och ett par ryttare!"Och han tog till orda och sade:"Babel har fallit, ja, det har fallit!Alla dess uthuggna avgudabilder är nerslagna till marken." 10O, du mitt krossade, mitt söndertröskade folk,vad jag har hört av Herren Sebaot, Israels Gud,det har jag förkunnat för er. 11Profetia om Duma. Man ropar till mig från Seir:"Väktare, vad återstår av natten?Väktare, vad återstår av natten?" 12Väktaren svarar:"Morgon kommer, ändå är det natt.Vill ni fråga mer, så fråga.Kom tillbaka igen." 13Profetia om Arabien.Ni skall bo i Arabiens vildmark,ni karavaner från Dedan. 14Möt de törstande med vatten.Må invånarna i Temas land möta flyktingarna med bröd. 15Ty de flyr undan svärd,undan draget svärd och spänd båge,undan krigets vedermöda. 16Ty så har Herren sagt till mig:Inom ett år, så som daglönaren räknar året,skall all Kedars härlighet vara slut, 17och få skall vara kvar av de många bågskyttarna,Kedars väldiga krigare.Ty så har Herren, Israels Gud, talat.