1Profetia om Tyrus.Jämra er, ni fartyg från Tarsis,ty det är ödelagt, utan hus och utan ingång.Från kitteernas land når dem budskapet om detta. 2Sitt stumma, ni kustlandets invånare!Köpmän från Sidon, sjöfarande män, uppfyllde dig. 3Av Sihors säd och Nilflodens skördarskaffade du dig förtjänstgenom att fara över stora vatten och driva handel.Du blev en marknadsplats för folken. 4Stå där med skam, Sidon,ty havet har sagt, ja, havets fäste säger:"Jag har inte haft födslosmärtor,inte fött barn,inte fött upp unga män eller fostrat jungfrur." 5När ryktet kommer till Egypten,bävar man vid nyheterna om Tyrus. 6Drag bort till Tarsis och jämra er,ni kustlandets invånare. 7Är detta er glada stad från forna dagar?Hennes fötter skall bära henne långt bort för att bo där. 8Vem har beslutat detta om Tyrus,hon som delade ut kronor,hade köpmän som var furstaroch handelsmän som var stormän på jorden? 9Herren Sebaot har beslutat detför att slå ner all stolt härlighetoch ödmjuka alla stormän på jorden. 10Bred ut dig över ditt land som Nilfloden,du Tarsis dotter.Du bär ingen boja mer. 11Han räckte ut sin hand över havet,han kom kungariken att skaka.Herren befallde att Kanaans fästen skulle ödeläggas. 12Han sade: "Du skall aldrig mer jubla,du kränkta jungfru, du Sidons dotter.Stå upp och drag bort till kitteernas land.Men inte heller där skall du få ro. 13Se på kaldeernas land.Detta folk finns inte mer.Assyrierna gav detta land åt ökendjur.De uppförde sina belägringstorn,rev ner palatsen i landetoch förvandlade det till en grushög. 14Jämra er, ni Tarsisskepp,ty er befästning är förstörd." 15På den dagen skall Tyrus vara bortglömt i sjuttio år, lika länge som en kungs dagar. Men efter sjuttio år skall det gå med Tyrus som i visan om skökan: 16"Tag din harpa och gå omkring i staden,du bortglömda sköka.Spela vackert och sjung flitigt,så att du blir ihågkommen." 17Ty efter sjuttio år skall Herren se till Tyrus, och hon skall åter ta emot skökolön och bedriva otukt med jordens alla länder i hela världen. 18Men hennes handelsvinst och hennes lön skall helgas åt Herren. Det skall inte lagras eller läggas undan, utan hennes vinst skall gå till dem som bor inför Herrens ansikte för att de skall ha tillräckligt med mat och vackra kläder.