1Hör på mig, ni som far efter rättfärdighet,ni som söker Herren.Se på klippan, ur vilken ni är uthuggna,och på gruvan, ur vilken ni har grävts fram. 2Se på er fader Abraham,och på Sara som födde er.Ty medan han ännu var ensam kallade jag honom,och jag välsignade och förökade honom. 3Ja, Herren tröstar Sion,han ser med medlidande på alla dess ruiner.Han gör dess öken lik Eden,dess ödemark lik Herrens lustgård.Fröjd och glädje skall höras därinne,tacksägelse och lovsångs ljud. 4Tänk på mig, du mitt folk;lyssna till mig, du min menighet.Ty undervisning skall utgå från mig,min rätt skall jag sätta till ett ljus för folken. 5Min rättfärdighet är nära,min frälsning är på väg,och mina armar skall döma folken.Kustländerna väntar på migoch hoppas på min arm. 6Lyft upp era ögon till himlen,och se på jorden därunder.Ty himlen skall försvinna som en rökoch jorden nötas ut som en klädnad.Dess invånare skall dö som mygg.Men min frälsning skall förbli för evigt,min rättfärdighet skall inte brytas ner. 7Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten,du folk, som har min undervisning i ditt hjärta.Frukta inte för människors smädelser,var inte rädd för deras hån. 8Ty mal skall förtära dem som en klädnad,mott skall äta dem som ylle.Men min rättfärdighet skall förbli för evigt,min frälsning från släkte till släkte. 9Vakna upp, vakna upp, kläd dig i styrka,du Herrens arm!Vakna upp som i forna dagar, i förgångna tider.Var det inte du som högg Rahab i bitar,som genomborrade havsvidundret? 10Var det inte du som torkade ut havet,det stora djupets vatten,och som gjorde havsdjupen till en väg,där de återlösta kunde gå fram? 11Så skall Herrens friköpta vända tillbakaoch komma till Sion med jubel.Evig glädje skall kröna deras huvuden,fröjd och glädje skall komma över dem,men sorg och suckan skall fly bort. 12Jag, jag är den som tröstar er.Vem är då du, att du fruktar för människor som skall dö,för människobarn som blir som torrt gräs, 13att du glömmer Herren, din Skapare,han som spände ut himlen och lade jordens grund,och att du ständigt dagen igenom fasar för förtryckarens vrede,eftersom han är redo att fördärva?Var är nu förtryckarens vrede? 14Snart blir fången fri.Han skall inte dö och läggas i graven,han skall inte lida brist på bröd. 15Jag är Herren, din Gud,han som rör upp havet, så att dess vågor dånar,Herren Sebaot är hans namn. 16Jag har lagt mina ord i din munoch övertäckt dig med min hands skuggaför att plantera himlen och grunda jordenoch för att säga till Sion: Du är mitt folk. 17Vakna upp, vakna upp, stå upp Jerusalem,du som av Herrens hand har fått att dricka hans vredes bägare,du som har tömt berusningens bägare till sista droppen. 18Av alla de söner hon hade föttfanns ingen som ledde henne,av alla de söner hon hade fostratfanns ingen som fattade henne vid handen. 19Dubbel är den olycka som har drabbat dig,vem har medkänsla med dig?Förödelse och förstöring, hunger och svärd- hur skall jag trösta dig? 20Dina söner försmäktade,de låg vid alla gathörn som en antilop i ett nät,drabbade i fullt mått av Herrens vrede,av din Guds bestraffning. 21Så hör nu detta, du eländiga,som är drucken, men inte av vin: 22Så säger Herren, som är din Herreoch din Gud, som utför sitt folks sak:Se, jag tar bort berusningens bägare ur din hand,av min vredes bägare skall du inte längre dricka. 23Jag skall sätta den i handen på dina plågare,de som sade till dig:"Fall ner, så att vi kan gå fram över dig!"Så gjorde du din rygg till markoch till en gata för dem att gå på.