1O, att du lät himlen rämnaoch kom hit ner,så att bergen skakade inför dig, 2som när eld antänder risoch elden får vattnet att sjuda,så att ditt namn blir känt för dina ovänneroch hednafolken darrar för dig. 3När du gjorde fruktansvärda gärningar,som vi inte kunde vänta oss,då steg du neroch bergen skälvde inför dig. 4Aldrig någonsin har man hört,aldrig har något öra uppfattat,aldrig har något öga sett en annan Gud än dighandla så mot dem som väntar på honom. 5Du kom för att hjälpa demsom övade rättfärdighet med fröjd,dem som på dina vägar tänkte på dig.Men se, du blev vred,ty vi syndade.Vi har gjort så länge;skall vi någonsin bli frälsta? 6Vi är alla orena,alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel.Vi kommer alla att vissna som löv.Som löv förs bort av vindenkommer vi att föras bort av våra missgärningar. 7Det finns ingen som åkallar ditt namn,ingen som vaknar upp för att hålla sig till dig.Ty du har dolt ditt ansikte för oss,du låter oss gå under genom vår missgärning. 8Men Herre, du är vår Fader.Vi är leret, och du är den som danat oss,vi är alla verk av din hand. 9Var då inte omåttligt vred, Herre,tänk inte för alltid på vår missgärning.Tänk på att vi alla är ditt folk. 10Dina heliga städer har blivit en öken,Sion har blivit en öken, Jerusalem en ödemark. 11Vårt heliga och härliga tempel,där våra fäder lovade dig,har blivit ett byte för elden,allt som var dyrbart för oss ligger i ruiner. 12Kan du trots detta hålla dig tillbaka, Herre?Kan du tiga stilla och låta oss lida så mycket?