1Herren sade till mig: "Tag en stor tavla och skriv på den med tydlig skrift: Maher-salal Has-bas." 2Och jag kallade till mig prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son, som pålitliga vittnen. 3Och jag gick in till profetissan och hon blev havande och födde en son. Och Herren sade till mig: "Ge honom namnet Maher-salal Has-bas. 4Ty innan pojken kan säga far och mor, skall man bära bort Damaskus skatter och bytet från Samaria till kungen i Assyrien." 5Herren talade åter till mig. Han sade: 6"Detta folk föraktar Siloas vatten som flyter så stilla, och jublar över Resin och Remaljas son, 7se, därför skall Herren låta den väldiga flodens vattenmassor komma över dem, nämligen Assyriens kung med all hans härlighet. Den skall stiga över alla sina bräddar och täcka alla sina stränder. 8Den skall tränga in i Juda, svämma över och utbreda sig så att den når ända upp till halsen. Med sina utbredda vingar skall den täcka ditt land i hela dess vidd, Immanuel." 9Rasa, ni folk, ni skall ändå krossas.Lyssna, alla länder i fjärran.Rusta er, ni skall ändå krossas.Ja, rusta er, ni skall ändå krossas. 10Gör upp planer, de går ändå om intet.Avtala vad ni vill, det kommer ändå inte att lyckas.Ty Gud är med oss. 11Så sade Herren till mig, när hans starka hand var över mig. Han varnade mig för att vandra på detta folks väg och sade: 12Kalla inte för sammansvärjning allt som detta folk kallar för sammansvärjning, frukta inte vad det fruktar och bäva inte för det. 13Håll Herren Sebaot helig. Låt honom vara er fruktan och den ni bävar för. 14Han skall vara en helgedom. Men för Israels båda hus skall han vara en stötesten och en klippa till fall och för Jerusalems invånare en snara och en fälla. 15Många bland dem skall snubbla, falla och krossas, snärjas och tas till fånga. 16Bind ihop vittnesbördet och försegla undervisningen bland mina lärjungar. 17Jag vill vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs hus, och hoppas på honom. 18Se, jag och barnen som Herren har givit mig är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot, som bor på Sions berg. 19När de säger till er: "Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar", så svara: "Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?" 20"Till Guds undervisning, till vittnesbördet!" Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem. 21De skall dra igenom landet, hårt ansatta och hungrande. Och när de hungrar skall de brista ut i raseri och förbanna sin kung och sin Gud. De skall vända blicken uppåt och de skall se ner på jorden, 22men se, där är bara nöd och mörker, en natt full av ångest. De är utkastade i det tätaste mörker.