1Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom. 2Vi begår alla många fel. Om någon inte felar i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp. 3När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han skall lyda oss, styr vi också hela hans kropp. 4Se också på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de dit rorsmannen vill med ett mycket litet roder. 5Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. 6En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna. 7Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan. 8Men tungan kan ingen människa tämja, ostyrig och ond som den är och full av dödligt gift. 9Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild. 10Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. 11Inte kan väl en källa från samma åder ge både sött och bittert vatten? 12Mina bröder, inte kan väl ett fikonträd bära oliver eller en vinstock fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten. 13Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande. 14Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. 15En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk. 16Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont. 17Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. 18Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.